Jag är vansinnigt förälskad i:
Falu- Rågrut med Kalles Kaviar
(Man kan snudd på kalla mej för beroende av detta torftiga näringstillskott.)

Vidare är jag en stor anhängare till serien CSI, med dessa produkter faller inte alltid i samklang med varandra. För de flesta gånger jag sätter mej vid TV:n med mina kaviarmackor och CSI startar då hamnar jag i någon bisarr obduktion. Då kommer jag på mej själv att jag sitter och tuggar och samtidigt stirrar in i vitrinskåpet istället för på bildskärmen. Och när jag tvingas titta bort då missar jag tjusiga Grissom (chefs CSI: aren). En gråsprängd stilig herre med ett silverblänk i ögonen, en man som gör kaviaren snudd på flytande, ja nästan rinnande. Hakan går ner i knäskålshöjt. Det är en man som kan smälta det hårdaste smör i Småland och kan göra det till en forsande vårflod.

Rent allmänt så är väl inte obduktioner något mysigt som man yvas över. Men vad offrar man inte för Grissoms skull.
Vi hamnar lite då och då i konstruerade obduktioner i vår familj, när vi då och då klämmer någon munsbit framför TV:n. Den "sämsta" rätten som jag kan råka ut för om man hamnar i en scen där tvärsnitten görs över bogen tycker jag att pizzan är. Den passar inte in med sina redan "tuggade" ingredienser. Kanske lite av ett maginehåll. Det var några rent spontana synpunkter som bara halkade ur mej, den vita bilen med remtröjan står nog redan på parkeringen och dom vill nog hämta mej.

Egentligen visas det mycket läskigt på TV:n Man kan stundom sitta inne i hemska krig, en "ruskig" debatt eller en operation, rätt som det är så befinner man sej i en inzoomad förlossning. Visst inmundigar man maten eller godiset i en självvald miljö och valet är helt ens eget. Måste även nämna att djurprogram är fina, då menar jag färgerna. Att se en kamelont sakta tugga i sej en vidrig insekt är inte njutbart.

Jag vet var avstängningsknappen sitter, men jag vill utnyttja varje sekund av licenspengarna. Jag är nämligen en licensbetalare och det har jag varit i hela mitt liv, med undantag för när jag var ung och punkare. Det har gått över, inte åsikterna men ungdomen. Jag är en betalare men ingen vän utav licensutformlingsreglerna (jag går inte in på det). Jag betalar för jag vill inte ha någon snigel på ögat. ( En gammal reklamkampanj sedan 14 år tillbaka). Det känns att jag betalar 500kr/ kvartal för en ständig repris och ett antal chefslöner. Nyproductioner av kvalitet växer inte på träd. Det är kvantitetsrepriser som kommer. En bra nyproduktion på SVT är lika omöjligt att få som att vinna 4 miljoner på Lotto.
Jag ser sällan på de reklamfria kanalerna, om det sker då är det nyheter, debattprogram eller andra samhällsproduktioner.

Det var bättre förr, då var åtminstone jag nöjd med att sitta en meter framför TV:n och önska att jag var den lilla flickan i testbilden. Hon borde snart fylla 50 år hon med.

Nu har jag ätit fyra Rågrutsmackor med kaviar och upplevt en obduktion lite DNA profilande och en stor blodpöl efter en vit pudel som attackerats av en kamphund. Hade jag sett på SVT hade jag berikats av att beskåda "Livet i Fagervik" Drama del 1 av 12 eller på den andra kanalen "Singelmammor". Inget som känns speciellt intressant eller aktuellt för mej. Singellivet är en svunnen tid som man inte så gärna talar om nu när man är gift och licensbetalare.

Egentligen känner jag att kaviarmackor och CSI i alla fall är lite av min melodi. Lagomt bisarrt och så får man en behaglig röksmak i munnen av kaviaren.