Runn, höst och luft...
Kategori: Funderingar
En morgonpromenad där jag hittar sjön, ett utedass och en fjällskivling är ett tillstånd med kvalitet. Jag går bara några hundra meter och med en mobiltelefonkamera fångar jag upp det som är vackert och viktigt att registrera.
Sjön Runn förbereder sig för sin vintersömn...
Damen från Stockholm har lämnat sin lilla sommarstuga för säsongen. Hennes oas och tillflyktsort är låst och narad. Nu kanske hon sitter i sin storstad och minns, längtar tillbaka och kanske klistrar in sina bilder i sitt album. I 60 år har hon vistas i den lilla stugan. Hennes far drog den över isen och fick ett arrende.
Tänk vad många minnen detta lilla hus bär i sina väggar. Ingen el eller vatten, allt som det en gång var. Inga stora förändringar. En tidskapsel, där troligen många foton tagits. Jag kanske ska fråga henne nästa sommar om jag får bläddra i hennes fotoalbum.
En sten utanför damens dörr, som har mönster som ett stort spindelnät. En märklig sten som dröjt sig kvar sedan sista istiden. En promenad som växer och jag hamnar i ett otroligt tidsperspektiv och förstår med ens vad tiden är knapp eller stor.
Ett fönster mot sjön, där måsen vaktar och ljusen ännu inte blivit tända. Dessa ting ska stå emot höstens stormar och ta emot regn och fukt. Bilden blir konserverad och den fryser fast. Den ser likadan ut nästa vår. Fantastiskt att döda ting kan göras levande bara med tanken.
Några torra och döda grenar har samlats ihop, de kommer en dag att ha förmultnats. Dom ligger som om de är horn från ett nedfällt byte.
Det eviga kretsloppet som får mej att inse att naturen gör det enkelt, medan mänskligheten krånglat till det. Tänk att en stund på en vacker plats kan dra igång en sådan tankesnurra hos mej som rör ett område som kan bli hur stort som helst.
Naturens egen katalysator står stolt och vacker på min stig. Fängslande vacker.
Stannar till vid vattenbrynet innan jag går hem. Det klara vattnet blänker, det gnistrar till när en solstråle bara kort tittar fram. Jag känner mej nöjd och redo att vandra hemåt. Jag har hälsat dagen välkommen och tacksamt tagit emot vad den har att erbjuda. Det handlar om att förstå att det är detta som är mitt syre och min existens.
