Om jag ställer mej ute, tar ett djupt andetag, drar in så långt jag kan då känner jag att det är höst i luften. Den där lukten som jag så väl känner igen, doften som gav mej dystra känslor förr. Nu är det inte så längre, för första gången denna höst så har jag försonats med denna årstid, den känns helt okey. Det är mycket som jag har försonats med under de sista fem åren och det är jag stolt över. Jag har försonats med mej själv, och hösten och en hel del annat som väckt ångest och vemod inom mej.

Nu luktar det så här som det gör på hösten, en fuktig jorddoft, med lite skarp grov mylla. Ungefär som marken häver sig, rullar runt och lägger allt på plats. Kryper ner och förbereder sig inför vintern. Medan vi människor måste förbereda oss på ett annat sätt, vi har inte tid, eller möjlighet att hamna i en dvala. Vi måste arbeta och betala så vi får värme och tak över huvudet. Det går inte att köra ner huvudet i myllan och sniffa vidare, för vi måste överleva, fast på ett mer komplicerat sätt. Vår överlevnad hänger på det ekonomiska. 

Dessutom tänker jag att vi måste ta tillvara på all den tid vi har, vi har inte tid att slösa bort den dyrbara tiden, vi har vår klocka på handleden, nära för att inte bli försenade. I vår agenda skriver vi upp för att minnas, i mobiltelefonerna ljuder det små pip om saker vi ibland inte vill bli påminda om. Samtidigt ska vi ha en massa datum lagrade uppe i huvudet att det är dags att växla till vinterdäck för att inte köra av vägen och för att inte staten ska få in böter. Vi är programerade att inte gå i sömn, det får vi göra när vi dör.

På hösten tänder vi ljus och försöker ha det mysigt i mörkret medan dagarna blir kortare och kortare, mörkret tätare tills dagarna inte alls vill bli dag, utan vi befinner oss i ett skymmningsläge och glåmiga stirrar vi på varandra och bekräftar varandras trötthet med en lätt nick, kilar vidare med kragen uppfälld och paraplyet står rätt upp i vindbyarna. Årstiderna har vi accepterat bara för att vi vet att det inte går att göra något åt, vi har den positionen på kartan där vädret är så. Fast andra saker accepterar vi, som går att förändra, fast det är ett annat kapitel.

På hösten tycker jag att det är just då allt rostar, saker kärvar, grejer jag plockat fram innan ska plockas bort. Vi skapar oss ett schema efter årstiderna. Om jag har mycket pengar kan jag bryta mönstret och bli en charterresenär som firar min jul i Thaland bland fulla svenskar och ett försvenskat all- incluse koncept. Jag personligen tänker inte mönstra in i den rutinen, för jag tänker på annat lite längre än själva resan, jag tänker på de som får slava för skitlöner bara för att turisterna ska sitta under palmträdet med paraplydrinken och MMSa hem till grannen och tala om att det är underbart. Väcka lite avundsjuka. Det där är konstigt för mej. Jag tänker inte göra en tur- o- returresa till Thailand och spy ur min årsförbrukning av växthusgaser, och sedan cykla resten av vinter, nejnej. 

Nu är det höst och skolorna startar, Sverige faller in i den "rätta gängan" igen, i rättar upp det hela med skolstart, vi gör oss redo, och visar våra semesterbilder i fikarummet på jobbet. Borta är alla arrangemang, alla dom vi inte hade råd att åka på, 15 olika om dagen, musikfestivaler mm. Svensken måste aktiveras på sommaren, svensken ska tömma börsen och överaktivera sina barn med Astrid Lindgren Land i Vimmerby, små ettåringar som sitter i barnvagn och inte fattar ett jota om vem Ronja Rövardotter eller Emil är. Vi måste göra sånt för att alla andra åker, far, aktiverar sig, blir fattiga, gör sig slutkörda. Semester måste väl ändå få innebära vila, varför måste alla göra allt det här, för sin egen skull eller för att bränna resurser så Sverigie kan leva? Det kanske låter elakt att säja att någon blir grundlurad, men jag tycker nog det. Ingen vill egentligen att jag ska gå på Liseberg, de vill ha det som jag har i plånboken, sedan kan det säkert vara trevligt att få sig en gratisfylla i karusellen en stund..

Nu är vi här, du åker till Thailand eller Mallorca om du vill, jag värderar inte det, jag åkte ingenstans i år för jag varken ville, behövde eller hade lust. Jag hade heller inte råd, men det var inte därför. Jag skulle heller aldrig skuldsätta mig för att kunna jämföra mina resor med grannens, sitta och minnas, och bli påmind när en avbetalningsfaktura kommer i den rostiga postlådan. Nej livet är mer än så för mej. Alla prioriterar vi olika, men jag vill att du prioriterar ditt och jag får ha mitt. Nedvärdera aldrig någon som stannar hemma eller inte gör någonting. Den som vill vila gör ett bra val.

Det är skönt, nu växlar Sverigie in i höstmånaderna, då jag som tonårsmamma får många olika broschyrer i brevlådan om att sonen ska slita slav och sälja jultidningar, redan vecka efter skolstarten plingar det på dörren och där står ofta ett par glada tjejer i sommarkläder och frågar om jag vill köpa dessa tidningar. Nej tack, jag behöver ingen mera Kronblom, jag har redan fulla huset av dom, i levande form, i live. Barnen sliter, tidningsförlagen gnuggar nävarna, barnen får några hörlurar från Biltema som tack för hjälpen och allmänna reklamationnsnämnden får fullt upp att göra efter jul i Januari...

Ibland när jag sitter och filosoferar så skrattar jag högt åt mig själv och åt andras livsfilosofi. Att tänka kan alla, men att tänka med inslag av konsekvens och analys, kanske inte görs så ofta. Jag funderar ofta för och efter, vad händer om jag gör si eller så, behöver jag verkligen det, eller kan jag göra på ett sätt som passar mej bättre, vem vinner på detta, blir jag nöjd. Ja blir vi nöjda eller nöjer vi oss aldrig. Samhället och näringen konstruerar mer och mer dårskap och tok och vi som konsumenter köper och slukar allt.

Nu är det höst och det ska bli skönt, nu kan jag gå in och stänga dörren utan förklaring. Ingen säjer någonsin till mej så här "Sitter du inne idag när det är så fult väder? " Att vara sin egen är allt bäst, utan att något drar i mina trådar. Att bestämma var jag trivs, är ju min kärlek till livet. Jag sitter här och inväntar höstens färger och min försoning känns total. Jag lägger favorit årstid på hyllan och inför att jag har favoritår med årstidens växlingar.