Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Dagen passerade i revy, glädje och lycka...

Kategori: Politik

1:a maj blev en lyckad dag, trots att regnet kom. Ett hundratal som demonstrerade, Talare och artister skötte sig perfekt. Loppisen till förmån för RIA gick strålande. Ett nytt tänkande för i år var att ta in Ung Vänster i vårt program och dagen till ära så ställde Kung Henry upp med sina klockrena texter så hänförde han även den äldre publiken. Han spred glädje och gung i allas vänsterhjärtan.

Nu visar jag lite bilder, och dom får tala nästan alldeles för sig själva:



Illustration...



Medvinds Orkester



Intrimning av trumpinnar och virvlar




Förfest...




...genom regnet...



Hedge, Vänsterpartiets pressekreterare




Mannen som stod emot regnet och fick molnen att spricka upp för en stund





Kung henry mitt i steget



Fanbärare i lövsprickningen




Unga gänget




En kille som har det mysigt på Gammelgården



Kung Henry Bowers och Oscar







Här lånar jag kort av Penny, kolla va fina hon tog då:







Kvällen avslutades med familjen, vi åt Bullens varmkorv med bröd och tillbehör, en stor skål godis och avslutades med en kanonfilm, Avatar.

God natt Kamrater nya utmaningar väntar...

Glöm inte att demonstrera idag...

Kategori: Politik

Samling Forssa Centrum 12.45, avmarch mot Gammelgården med Medvinds Orkester kl. 13.00.
Cirka tid till Gammelgården kl13.15 där då tal och underhållning med Mats& Solve och Kung Henry Bowers sker.
Sympatisera med arbetare i hela världen denna dag.

Gör en kollektiv soldans, så kanske vädret håller hela dagen.


Mycket stök...

Kategori: Politik

Just nu är det full fart med 1:a Maj bestyren, ljudanläggningar med basar och toppar, sånt har jag hand om, en "gammtant" med akustiskt ursprung. Nu är det en Länstäckande kollektiv soldans som jag önskar att ni ställer upp på. I morgon (Lördag) alltså så skall så många som möjligt samlas för att ha en trevlig eftermiddag tillsammans med andra som önskar att en ny regering tar över i höst.
Det som vi kan stoltsera med är att Kung Henry Bowers kommer och underhåller, så varför inte komma och bli fylld med hip hop med bra texter och en Loppis som är kanon.
Nej nu finns inge tid för att sitta och leka kontorist och knappa på tangenter. Nu ska det bäras ljudanläggning....

Lismande Politik...

Kategori: Politik

Kommunens fastigheter rasar, skolornas fönster ramlar ut, skolbespisningar är så gamla och utjänta att det inte får lagas mat i dom. Underhållet är under alla kritik. Taken läcker på ett otal kommunala fastigheter och det inspekteras, för att sedan inspekteras och till sist så inspekteras det av olika deligationer.

Hyreslägenheter byggs för de rika, där lägenheterna kostar mellan 10.000- 15.000kr/ månad. Det säger sig självt vilka som har råd att bo i de lyxsanerade bostäderna. Inte är det vanligt folk inte. Man drar in på den kommunala servicen som har varit till hjälp för de handikappade. Man bugar och bockar för näringslivsetablisemang och vill att Borlänge ska vara Borlänges motor i handel. Man har höjt den kommunala skatten så högt (tycker även jag som vänsterpartist) att folk föredrar att flytta utanför kommungränsen, och det lönar sig att arbetspendla. Flera tusen gör så varje dag, åker hit och jobbar, för att sedan åka hem och betala in sin skatt i en annan kommun.

För ett tag pratades om skattehöjningar, då sade alla partier nej, nu är det nog. Vad är det som skett med denna stad. Hur kan man försätta sig i en liknande situation? Kan inte de anssvariga politiker tänka ekonomi, om inte så vet de väl hur en vanlig hushållsekonomi fungerar.

Man säger sig skapa olika saker som är bra, utan att fråga vad det är medborgarna önskar sig. Jag är övertygad om att flera Borlängebor önskar trygghet. Att de har arbete, dagisplats, bra skolor, utmärkt samhällsservice, en bostad som håller standard till ett normalt pris, kommunikationer, omsorg för handikappade och äldre. För skattekronan ska främst gå till det som bygger upp det viktiga för folk.

Nu som sagt, så har kommunen halkat efter rejält. De kan inte visa att uppdraget håller. Därför att de inte kan hålla i de skattemedel som de får in. De satsar sina pengar på den privata sektorn som ska motorisera vårat Borlänge. Vi ska hålla handlare med stora ytor som bereds för stora skattepengar. Medan den viktigaste delen går i sank. Hur ska det sluta?

En kommun ska byggas upp från de boendes behov och förutsättningar, personen är det viktigaste, den ger skattekronan och har behov att få tillbaka. Det är ett uppdrag som ges av en skattebetalare till de styrande, det vet vi. Varför funkar det inte, vad är det som gör att skygglappspolitiken träder ikraft. Vad är det för monument som ska kunna tillfredsställa de viktigaste behoven?

Den här staden är absolut helt sönderbyggd, en industristad som drabbats av 60 talets rivningsvåg, och kvar står några gamla byggnader, som är lätträknade. En indiustristad som nu ska bli ett gigantiskt Ullared med en ganska död stadskärna. Det amerikanska shopingcentret har flyttat kommersen 500 meter ifrån centrum. En kirunamanöver där vi har flyttat staden, till en gammal myr. Nu har kommunen börjat riva det gamla industriområdet för att bereda marken till och för Ikea. Vatten och el dras, nya vägar måste till för annars så blir det kaos där två riksvägar möts och som under rusningstrafik idag är kaotisk.

Alla efterdyningar till detta Ikea kommer att bli så otroligt kostsamt. De flesta tycker det är bra, men det har ingen aning om vad det kostar varje enskild person, hur mycket varje Borlänge bo "lånar ut" för att gynna företagen. Den enes bröd lär bli den andres död. Jag skulle tro att om några år, när yngsta barnet har flyttat, då kommer nog vi att välja en plats utanför den här kommunen. Det är inget nytänk, utan vår stad har misskötts under en längre tid med otroligt korkade satsningar.

I en kristid eller när kommunen har dåligt med pengar då måste man visa sina skattebetalare god sed. Tala om att vi måste spara, men inte satsa på luftslott. Idag är inte trovärdig politik. Även den som inte har intresse för politik har nu insett det. Varför gräva gropen större istället för att täppa igen?

Under 30, 40 och 50 talet när socialdemokratin gjorde sitt intåg i landet, så hade politikerna som tradition att samarbeta med näringslivet, för att skapa arbetstillfällen. Då handlade det om industrialiseringen, då handlade det om arbete som gav något tillbaka. Wallenbergare och Socialdemokrater hade ett sk. samarbete, den traditionen tycks hålla i sej. Men idag handlar det om handelsjobb, oftast halvtid, inga höjdarlöner. Ingen garanti att alla arbetare ska komma från kommun eller ens bo i kommunen. Det känns som om det satsas på ett lotteri eller nåt jäkla tutbingo. Den privata sektorn gynnas upp över öronen, de bjuds tomter till skampriser och kommunledningen står lismande och bugar, välkomnar. Vi skattebetalare får betala.

Är det konstigt att Borlängebor väljer att flytta utanför stadsgränsen, för att sedan bara nyttja den "motor" som byggts upp. Att placera en energislukande motor ute på myren, som går på bränsle, som efterlämnar sig ett utsläpp, för att sedan bli gammal och till sist lägger av. Allt har sin tid. Men människor lever i generationer och måste få den omsorg de batalar för. Ett Ikea erbjudande kort räcker inte.
Köpglädjen i vårt samhälle kommer att få ett slut, det tror jag flertalet av oss är ense om, även om också jag vill blunda för detta faktum. Folkets materialism har blivit en fara. Det finns fabriker som massproducerar typiskt onödiga saker, saker som ingen egentligen behöver. Vem behöver en batteridriven toaborste ? Jag kan svara att ingen i hela världen behöver en sådan.

Kommunen skapar falska drömmar, och kan inte se de konsekvenser som nu kommer att följa vårt "Amerikakomplex". Att man med att koncentrera ett köpcentra med alla dess butiker ger bakslag åt den övriga handeln som inte är anslutna till området. Det är ingen speciellt konstig uträkning, för så är det. Det kommer att bli koncekvenser med den här typen av politik för många Borlängebor, och det är jag alldeles övertygad om.


Utkast, inkast....

Kategori: Politik

Jag kan bara spekulera, är det så man säjer? Spekulationer kan träffa rätt och ofta så kan magkänslan avgöra och när saker och ting efter en tid går upp i dager så visar det sig att jag hade spekulerat ganska rätt, ja ofta alldeles prickrätt.

Jag har spekulerat och haft helt fel, men har analyserat de gånger och oftast är det när det är något som jag personligen önskar, då önskar jag mer och spekulationerna blir fantasier istället.

En sak jag inte ens har spekulerat i är det som idag skrivs i Borlänge Tidning. Socialdemokraterna säjer att det inte är helt omöjligt att de vill samarbeta med Vänsterpartiet efter valet. Ändå slängde de ut Leif Lindström och vårt parti med näsan före för drygt två år sedan. Inte rakryggade sätta sig i ett möte med Vänsterpartiet som består av fler än Leif Lindström. Utan meddela detta genom en journalist på SVT. Det inte jag heller spekulerat i men väl andra är vad huvudorsakerna till denna utspark ligger i, kanske Ikea etableringen var en stor orsak, Lindström den Lilla orsaken?

Jag lever bland folket, mina medmänniskor är de som ger mej näring för att själv kunna leva. Att höra hur ungdomar har det ute i verkligheten, att se hur skolan fungerar eller inte fungerar, att veta att min gamla far har det bra på hemmet, att trygghet finns i samhälle, den stad där vi lever existerar. Att det finns en politik som fyller detta behov är viktigt för mej och många andra. Den politiken finns inte som den borde i Borlänge. Här gynnas näsringslivet i första hand, här bygger vi upp köpcentra och lockande butiker. Här bygger vi en Amerikansk småstad med ett Arbetarparti som regissör och med sig har de Moderater, Centerpartister som sadlat om till Stureplansanhängare och lämnat bönderna i sticket, en Miljöpartist som vänder kappan efter vinden för att få så mycket makt som möjligt.
Borlänge Kommun skänker bort mark till den grisrike Kampfrad, för att få ett Småländskt Mecca på Tunaslätten. Till detta skall en kombiterminal byggas på bördig jord, medan bonden äger jorden är överkörd av sitt "eget parti" Centern, och Miljöpartiet bara sippar cider och nickar på huvudet och struntar i miljön.

Grundlurade, är de partier som skrivit under den här utvecklingen för Borlänge. Man kan inte bygga ett stabilt samhälle med dessa förutsättningar. De företag som är och ska etablera sig drar inte in en enda skattekrona till Borlänge Kommun, dessa pengar går till staten. Det är våra skattemedel som betalar det här Disneylandet, Ullaredskomplexen, Älmhults Meccat.
Sedan talas det om skattehöjningar när Kommunen redan ligger över smärtgränsen, och Borlängebor redan flytt over kommungränsen till en billigare kommunalskatt och i ett stort antal arbetspendlar.

I och med Ikea skall det beredas lyxiga tomter i Torsång, och då undrar jag, vet inte politiker om i största allmänhet att vi inom handels inte har något höglönejobb. Vi har sällan ett heltidsjobb, inte heller ett fast arbete. Det som säljs ut är till de som är de högsta och har de pengarna. Alltså satsningen ligger i de som redan har.
Det är ingen arbetarpolitik, det är högersmörja.

Socialdemokraterna i Borlänge kanske kan tänkas att samarbeta med Vänsterpartiet. Hur har ni tänkt er då? Att vänsterpartiet får ett provår och om inte Vänstern  gör som ni säjer i era framtidsvisioner då åker vi ut.

Jag kan tänkas att en stor oro anas, eller spekulerar jag, jag tror tyvärr att Borlänges stora arbetarparti har fört en dålig arbetarpolitik under de sista åren, och det är inte bara andra politiker som sett det utan vanligt folk som inte innan intresserat sig för politik har öppnat sina ögon. De har varken värnat om sina medborgare eller sina partikamrater.

Något som måste bli bättre är den demokratiska ordningen, en öppenhet utan hemliga avtal och förtal av egna och utomstående. En hemläxa på vad ett samarbetsavtal bygger på. Ett samarbete skapas just genom vad det heter. Inte att någon vänder kappan efter vinden, och följer den med flest mandat. Det fungerar inte så.

Det finns mycket som jag kan spekulera i, tyvärr så finns det även så många fakta som inte är roliga att veta. Och jag säjer personligen så anser jag att fair play och demokrati är en tumregel vad som ska gälla i allt politiskt arbete. Alla sanningar kommer fram till slut.

Jag tänker inte måla fan på väggen, så fungerar inte min pensel. Däremot skulle jag kunna måla upp en fin bild över Borlänge, men tyvärr så skymmer en stor Amerikansk handelsplats de viktiga i vår kommun.

Vänsterpartiet i Borlänge har en gruppledare som sitter som den ledaren eftersom vi alla andra i partiet just har röstat fram honom som sådan. Han är ingen envåldshärskare som med sin piska talar om för övriga medlemmar hur det ska vara. Vi är en grupp som en gång i veckan diskuterar politik då främst kommunalpoitik. Allt förankras hos oss medlemmar och vi har inga tysta möten. Alla har sina åsikter, det kompromissas, vi hittar lösningar tillsammans. Vänsterpartiet i Borlänge är inte bara en, utan en demokratisk grupp.
Vi är ett parti som är på gång, dit människor kommer på våra cafér och bara umgås och vill prata. Jag lovar att vi har hittat tillbaka till politiken i Borlänge, och i vår politik hamnar det främst om människor och deras rätt till trygghet, det viktigaste är just den människan.

Den grisrika Kamfrad ligger inte alls så högt på listan över våra idoler, utan vår förebild kan heta Jonas Eriksson på Vasagatan, arbetslös, utförsäkrad från Försäkringskassan, är nu tvingad att söka ekonomiskt bistånd på Socialkontoret. Eller den mobbade killen på Forssaängskolan. Även personal som vill ha en dräglig arbetsmiljö på äldreboenden för att kunna göra sin arbetsuppgift. Vi pratar om de Borlängebor som bor här och vill verka här de är de som är de verkliga hjältar vi ska jobba med och för.

Ett samarbete vore bra, men då måste också Socialdemokraterna förstå vad ett sammarbete är och betyder. Det handlar om ett givande och tagande, komromisslösningar och en hel del till. Att samarbeta betyder även att bjuda in det partiet man samarbetar med i politiken och öppna dörrar och handlingar. Hemlighetsmakeri ingår inte i ett samarbetsavtal. Mycket skulle behöva att lösas. Helt fel vore det inte att ett arbetarparti som S i Borlänge vände sig mot folket.


Citat
"I Borlänge är Ingvar Kamfrad redan helgonförklarad, utav en liten vebod i den Småländska glesbygden och postorder på reservoarpennor, blev det ett imperium, ja en religion. Nu bugar sig de Socialdemokratiska och borgerliga politikerna för denna storhetens man som kommer att landa med sina Billyhyllor på en skänkt tomt.
Så har det alltid varit, att den som redan är grisrik, den ska inte betala, utan bara bli mer grisrik. Det kallas arbetarparti politik i min kommun."
Mia

Jojostyre...

Kategori: Politik

Det verkar var mycket som de styrande i Kommunennu ska "se över". Kommunala tjänster som de plockat bort ska nu diskuteras och utredas. Hällsjöhemmets hårda indragningar har nu fått de konsekvenser som både personal och en medborgares öga kunde se innan. Kommunens inskränkningar på fältfritidsledarna har nu "visat sig vara förödande". Vad är det som vi andra förstår och ser, som inte de styrande tar notis över.
Javisst ja det är ju valår, kanske tjänster tas in tills nästa budget. För att senare trollas bort igen...

Birro förvirro...

Kategori: Politik

Jag ska förtydliga lite i från mitt förra inlägg. Jag går inte upp i försvar för Birros förvirrade Onsdagssedel (den som jag inte kan hitta en länk på). En kommentar som jag fick var att "han mår nog inte så bra och han exploderar nog snart". Jag är nog benägen att hålla med.
Glöm Birro, jag skrev inte mitt inlägg utifrån hans tankar.

Det som jag skriver i inlägget under prologen om Birro, där skiver jag vad jag själv tycker. Fast om jag tänker så finns nog tendenser om snobbism och mobbing i de flesta grupperingar. Det sker på skolor, arbetsplatser och strävan efter att få vara mer än andra är en vanlig syn idag. Överallt existerar egoismen, och tyvärr har de som hade det sämst innan kanske glömt en hel del vad de trodde på från början. Det är kanske lätt att glömma, när makten och profiten tränger på.

Dags för uppryckning, arbetarrörelsen....

Kategori: Politik

Marcus Birro upprör en del vänstermänniskor, jag antar att han inkluderar den rörelse med Socialdemokrater och Vänsterpartister och de som står ytterligare ett steg åt vänster.  Birro startar en debatt och upprördhet hos en del. Han rör om i grytan. Marcus ifrågasätter bla kulturvänstern och vänstern över huvudtaget. Jag tycker inte att han gör fel som gör det.

Nu hittar jag inte länken med hans senaste krönika som stod i Borlänge Tidning. Somliga tycker den är firvirrande och andra håller inte med. Jag själv fick läsa den flera gånger, för att förstå vad han skrivit. Han har börjat att uttrycka sej på ett språk som inte jag förstår fullt ut. Kanske Birro har klättrat upp på stegen i kulturen.

Egentligen är det inte hans senaste Onsdagssedel som jag skulle recencera. Jag har inte läst in mej på den och jag hittar den inte heller på nätet.  Birro har förut gett kulturvänstern sparkar i röven, han känner sig besviken  på vänsterrörelsen och delar av den.

Jag lämnar Birros onsdagssedlar, men spinner ändå vidare på hur jag tänker i den snobbism och de lägren som ändå finns inom vänstern. Det vänsterpolitiker inte vill se, det ser dom heller inte. Det finns även något inom kulturen som inte vill släppa in andra. Vissa människor på vänsterkanten har tagit sej tillåtelse att rata och mobba ut, folk som de inte tycker passar in. Det gäller inte bara delar av vänsterrörelsen utan det är från de stora partiet till det lilla.

När jag tänker vänster då finns ingen framförhållning vem jag ska bli i framtiden. Jag skulle skratta om jag skulle se mej som en minister eller en vilsen rövslickare i gångarna på riksdagshuset. Jag har växt upp till den jag är bokstavligen från en dynghög till en bostadsrätt, till att förstå mänskliga värderingar. Ingen lärde mej vad en värdering var, den fick jag hitta alldeles själv i mitt förvirrade huvud. Och jag tror att jag har hittat ganska rätt. 

I mitt huvud står ingen politisk karriär på agendan, jag strävar efter att få göra mej hörd, nöta in mina synpunkter och kunskap och detta med stöd av de personer som befinner sej i mitt parti. Att kunna förbättra det som nu är åt helvete för de som lider av fattigdom, missbruk och arbetslöshet. Att vi tillsammans finns för varandra och stödjer. 
Att jag står som andra namn är en ära för mej, ett fortroende har getts till mej, att andra litar på min förmåga det betyder så mycket för mej. Att jag eventuellt står på riksdagslistan är en likadan känsla, men jag kanske ser ett större uppdrag att finnas i min kommun, den jag känner till så mycket mer. Där jag både ser och känner många personer som far illa. Att jag finns där är inget som någonsin höjer mej på samhällsstegen, jag är fortfarande jag.

Är mitt parti till för alla? Är alla välkomna? Ifrågasätts några ? Vem ska bestämma att jag ska lita på medlemmar?
Jag har också öppna frågor till mitt parti och mina partikamrater. Håller vi på eller är det vår uppgift att sålla och döma vilken som ska få ha våran partibeteckning? Ska inte avhoppare från andra partier bli varmt välkomna till oss?
Mitt parti ska vara till för alla, ingen ska ifrågasättas såvida de inte innebär att vårt parti tar skada. Jag själv kommer aldrig  att döma ut någon ny medlem innan jag ens känner Honom eller henne. Det passar sej inte att jag som en humanist förtrycker någon. Det är inte min uppgift att smutskasta. Min uppgift är att vara en bra ambassadör för mitt parti. Alla med vår ideologi måste välkomnas väl. Oavsett vilken partitillhörighet som funnits innan ska personen vara välkommen.

Visst samlas olika folk i de olika partierna till vänster. Många tappar det som var grundbulten när de började jobba politisk. Makten och egoismen smyger sej sakta fram och liksom dimhöljer uppdraget. En del politiker i min Kommun har inte förstått att de har tappat fotfästet och vandrat åt höger och bytt politisk inriktning. Samtidigt har de målat in sej i ett hörn, och att erkänna det skulle vara förödande för dem, fast medborgaren redan har sett det. 
Kommuninvånaren ser politikern inne i hörnet, men politikern ser inte eller vill inte se att den har blivit sedd. Ett erkännande om ett misstag skulle aldrig kunna göras, men det finns färdiga fraser om vad som ska yppas till massmedia eller till folket. Strategi och dålig magkänsla, förvirrande löften, odemokratisk oordning. Allt syns.

Vänstern måste bli bättre och vad den en gång varit, att stå i en blå hall och dricka årgångsvin är inte politik för mej, det är snobbism och en vandring i karriären och en makttagande. När stora delar av Sveriges medborgare har ekonomiskt bistånd från det sociala så skvätter vänstern rödvin i de fina salongerna. Nej politikern måste våga säja nej till borgerliga spektakel, annars finns ingen trovärdighet.

Ett stundande brölopp, Viktoria och Ockelbo pojken väntas. Vänstern över lag har sagt att Monarkin ska avskaffas, sossarna ska heller inte frustas i detta spektakel. Inte ens tänka på en bröloppspresent. Sånt ska gå bort i vår politik. Vill de stödja kapitalistiska kungahustet då måste de byta parti och rösta på högern. Í arbetarrörelsen ska inte presenter till kronprinsessbröloppet ens komma på tal. 

Kulturvänstern måste våga släppa in vanligt folk, folk som skriver om sina rötter, om sitt helvete, om det sociala misären som finns här mitt ibland oss som är en verklighet hos många. Det är det som kan folkbilda inte att "Rosor knippsas med en sax, i månsken då det skulle vara en sekatör, för att snittytan inte skulle skadas. Sen kom regnet och rosen blev glad." Kultur, rödvin , blickar som dödar när någon stjäl ens stol. Att det är så jävla viktigt att få vara att folk glömmer sina rötter gör mej irriterad.

Att vänstern annamar de borgerliga betendena gör mej förbannad. Vad är det för fint att vara isolerad från omvärlden, vilken nytta gör du då? Mitt vänsterperspektiv är mitt, och vänster är vänster. Jag är jag oavsett om jag står sist eller först på en lista till ett val, jag är lika hedrad över att få delta. Att få vara en ibland alla.

Jag tävlar inte om att göra stordåd, det är då politiken går åt helvete, det har jag sett. Både kommunalt och på riksplanet. Jag tycker (jag skriver tycker, andra skulle ha präntat anser) att det är dags att kliva av de höga hästarna, det gäller en del personer i mitt parti uti i landet, men vänder mej även till det stora arbetarpartiet i synnerhet i min stad, även på riksnivå.

Jag efterlyser nya unga politiker som kan gå in i politiken med öppna ögon och en känsla för de värderingar som en "makthavare" bör ha. Det finns så många som borde bytas ut, gamla, trötta, de som isolerat sej ifrån verkligheten och de som tror att ett förtroendeuppdrag är ett lönearbete. In med ny syn och hörsel, få de unga att tycka att politik är viktigt och roligt. Det är faktiskt de aktiva politikernas uppgift att sända ut de rätta signalerna till de som är unga, de ska även våga ge sin plats till dem. Att stänga dörrarna för de som borde komma in är en katastrof. Unga har sökt medlemsskap i ett av de större partierna och får inte aktivt vara med, ej heller tilltänkta på listor är förödande för kommunen. De gamla politikerna har satt sig i en glasbur, där de inte släpper in någon, de värnar om sin makt och sitt arvode. Utan de unga stannar Sverige och Borlänge Kommun.

När personer som inte är aktiva i vänsterrörelsen tycker att vänsterrörelsen har dalat, när de som aktivt försöker jobba inte alls känner sej hemma, då är det dags att syna och förändra och göra arbetarrörelsen tillgänglig för alla som vill finnas här. För att nå ett uppsving och en arbetarvänlig politik, då krävs det en stor förändring där alla kan känna sin delaktighet. När högern lockar över arbetare med sin "utanförskapspolitik" och vanliga arbetare röstar blått, då ser jag det som om att ett misslyckande.

(Observera att i detta inlägg skriver jag om vänsterrörelsen - hela erbetarrörelsen till vänstern. Jag menar också att ingen person är ofelbar, inte ens i mitt eget parti, inte heller jag. Vi måste våga prata med varandra.
Som arbetarunge är de värderingar och klasskampen en viktig del för mej, därför tänker jag heller inte vara tyst när jag ser att arbetarrörelsen faller, för att en del av de förtroendevalda inom arbetarrörelsen  tappat sina rötter, eller kanske aldrig haft dem. Vi kan inte klara en kris genom att hålla varandra bakom ryggen, utan för mej så betyder ärlighet en hel del. Det är valår i år, ett viktigt sådant och vi har inte råd att folora det, då stundar en kommande katastrof för en stor del av de redan utslagna...)


Samtal löser konflikt...

Kategori: Politik

Nu far jag ner mot djupet igen, en resa som inte svider så mycket i mej, kanske mer i andra som undrar varför jag lämnar ut mej själv och andra. Jag tänker inte lämna ut någon levande person, samtidigt har den här personen betytt otroligt mycket för de närmaste i släkten. Han var en god och hjälpsam man, kunnig och ödmjuk. Men otroligt ensam.
 Han behöver en återupprättelse, jag och min släkt har för längesedan gett honom det. Det var nämligen vi som tog emot ursäkten på dödsbädden där han avsade sig och tog avstånd från den nynasistiska grupp han figurerat med i press och på möten. För ett antal år sedan.

Under sin levnad här i Borlänge fick han allt som oftast höra glåpord efter sej, många skrek och gormade, för att han då var den han var. En järnverksarbetare, som levde ensam, jobbade och slet utan en enda sjukdag under sitt 40 åriga arbetsliv. Han ställde upp och tog skift för många under alla olika helger. Kanske för att vara snäll, eller kanske för att tjäna pengar och bli någon. Han hade en del pengar när han dog, och hur mycket har det spekulerats om, folk har öppet frågat mej hur mycket han hade av ren nyfikenhet. Jag vet vad han hade. Men han "valde" att leva sitt liv med böcker och klassisk musik. Han valde att inte bli den andra ville han skulle vara. Jag sa valde, inom situationstecken, jag kanske kommer till en förklaring senare, eller så gör jag det inte. Vi får se vart detta inlägg barkar åt för håll.

Under hans uppväxt behandlades han inte så bra av sina föräldrar, redan då tyckte de att han var avvikande. Hans mor visade dåligt eller sällan känslor, hans far var en suput som valde flaskan före familjen. Systrarna hans var framåt och såg bra ut, de träffade sina män, en fick barn och den andra flyttade mot Stockholm. Mellan syskonen fanns det kärlek och en distans. Barnen levde i en dyfunktionell familj. Sådana familjer är tyvärr inte sällsynta, inte då och inte idag.
På somrarna skickades han ner till Värmland där han fick serva en alkoholiserad faster och hennes man. De hade inga pengar, för de pengarna gick till alkohol. Ofta fick han gå hungrig. Det var den uppskattningen hans mor och far gav honom, med vetskap om vilket helvete han befann sej i.

Ett liv, präglas en hel del av uppväxten. Varje människa väljer vilken väg man går, men är personen tillbakadragen och inte vill ta plats då puttas den allt längre ner och glöms. Har personen sedan ett avvikande utseende och dessutom är en samlare av tomglas och blir en profil med en etikett som "original" då bleknar inte den stämpeln. För inte så längesedan fick jag en förfrågan, 14 år efter hans död, om att återge det mesta om honom för att en bok skulle skrivas om original som levt i Borlänge. Mitt svar blev ett klart nej till att vara delaktig i en sådan käftsmäll.

För mej var han orginell på det sättet att han var ödmjuk och fanns alltid där med en hjälpande hand om jag bad. Det finns inte många människor som är av den kalibern, jag hittar sällan personer som inte lever för andra utan de lever för att tillfredställa sig själv och nå en positiongenom andra. Jag kan väl vräka ur mej att egoister växer även på ogödslade träd. De har enkelt att döma andra och nå popularitet genom att suga ut det goda från människor, tömma dom och inte återgälda något. Min släkting lärde sig att älska sin nästa, han tyckte om och respekterade alla, fast han inte ville inleda några relationer. Han trivdes bäst med sina åsikter. Han trodde på en makt, men föredrog att gå ur Svenska Kyrkan, trots det besökte han flitigt gudstjänster och trodde på sin Gud.

Ensamhet kan tära även på den som väljer att stå utanför etablisemanget, ensamhet kan göra ont när den inte är självvald eller när den tillbakadragenheten och självkänslan ligger allra längst ner på botten. Självkänsla ja, hur ska den kunna vara stabil efter en kärlekslös uppväxt, sedan människor som har förutfattade meningar och målar upp en bild av hur någon är, de går in och bestämmer vem du är. Att tillhöra någon eller något är viktigt för en del, men ur osäkerheten växer det upp förvirring och en del val som görs kan vara fel. En del faller in i olika sekter, där ordet som sägs är lag. Det nöts in, samtidigt så visas en gemenskap upp, och ett bevis att man har en tillhörighet. Människor ser upp till en. Plötsligt har JAG blivit någon, men ändå inte insett att jag har blivit förspeglad in i falska lögner.
Förstå hur lätt det kan vara att hamna i fel tillhörighet, det måste vara det enklaste av allt för att bli någon, som äras. Ändå kan inte många lyckas inse att de är på villovägar och bort från det sociala livet utan avskärmas alllt mer, från den verkliga världen.

Därför är det så viktigt att vi vågar möta de människor som står "utanför" eller bredvid, eller inte alls syns. De som skriker och skrävlar om inget alls, har tagit ett steg framåt men missförstod att de skulle förmedla känslan till andra människor. De tog sin sargade självkänsla och förändrade den genom att hata det man inte kunde rå på. Skuldbelägga de oskyldiga. Ja så gör även vi, osektualiserade (heter det så?*), vi tar oss vatten över huvudet och dömer andra, hotar, pekar med hela handen, ger order och tycker att de ska tycka som oss. Annars tar vi till våld och glåpord. Ett dåligt verbalt krig. Ett krig som förloras av den som inte kan visa ödmjukhet.

Jag vet att min släkting stod på ett torg för 13 år sedan, med unga nynasister, han höll en fana med en svastika på. Där stod han och var någon, han fick ingå i en gemenskap, med unga grabbar som såg upp till en 70 årig (vad de trodde) erfaren nasist. Han var ingen sådan, men han hade funnit en samhörighet hos dessa pojkar, han hade fått ingå i en gemenskap dit han aldrig kommit innan. Han trodde att han hörde hemma hos dem. Han stod på torget, fotograferna tog kort som fanns på första sidan i den lokala pressen, en publik samlades. Jag stod också där och många tankar for i huvudet. Hade jag varit hans mamma hade jag gått fram och tagit honom i örat och dragit bort honom, men han var en vuxen karl, som fick stå för sina egna handlingar.

Döden, är man ensam är döden dubbelt så hemsk. Min släkting var väldigt rädd för den, att tro att han var agnostikern, men med ett annat troende om en högre makt tog även en förvirring här. Det som förkunnades på den här dödsbädden var inget annat än en gottgörelse. En stor ånger över att ha ramlat ner så djupt och ingå i den rörelsen, och att stå med en fana med en symbol som symboliserade enbart hat, gjorde mannen väldigt ledsen.
Han bad om ursäkt för att han sårat oss, våra familjer och barn. Han var uppriktigt ångerfull, över att han hade invaggats i en falsk lögn om gemenskap i den kretsen. Han förstod att han hade åkt på en rejäl blåsning.
Min släkting gjorde en avbön på sin dödsbädd. Han tillhörde inte den falangen som är invandrarfientlig. Han ångrade det bittert.

Nasismen måste mötas med goda argument, att samtala är den  bästa lösningen. Egentligen borde politiker från alla partier bjuda in till ett öppet möte. Det är fel att säja att man ska vända nasismen ryggen, det är bättre att säja emot den, för demokrati. Diskutera med dem vad det är för samhälle de vill ha, möta dem och argumentera. Vilken är deras ideologi?
Ett öppet möte och föra en debatt där ideologi mot ideologi ställs. Jag tror att det diskuteras för lite om nasismen i Sverige, ändå så får invandrarfientliga partier fler och fler medlemmar och röster. Hög tid för en debatt.

Det går att få människor på rätt väg men för det så krävs ett bra bemötande. Det som varit viktigt för mej i detta inlägg är att de som höjde min släkting också fick se att han gjorde en avbön. Han gjorde det som han ansåg vara det enda rätta.

(V)i måste jobba på...

Kategori: Politik

...trots att rött är över 50% känns bra....

Borgarfläsket i ett nötskal...

Kategori: Politik

Sådana här är dom brackorna som ser ner på de sjuka. Moderaternas svar till en debattartikel artikel är magstark men tyvärr har de fina folket inte så mycket medmänsklighet i sej att de kan förstå att de är inhumana. Att ha sådana vid makten är inte klokt. Hur kan man skriva något så  förnedrande? En fruktansvärd människosyn.

Snacka om att visa upp ett fult tryne...



http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab



Övre länken är en replik på den här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab





"Utanförskapet"...

Kategori: Politik

Reinfeldt och hans alliansanhängare kommer och har börjat att gå till val på just "utanförskapet". De rika nötterna har inte en blekaste aning om vad ett sådant är eller har aldrig ens kommit i närheten av det. Det är inte en hjärtefråga för deras parti, men rent taktiskt och strategiskt väljer de den eftersom den berör så många socialbidragstagare och lågavlönade i samhället.
De pyr och jäser ute i förorter och hyreslägenheter. Medborgare ute under broar och parker, har inte en tv eller en tidning att se debatter på, de har tappat intresset för politiker för länge sedan. Deras situation och missbruk har gått så långt att valet inte finns i deras kamp om överlevnad. En dag i taget.

Alliansen lurar de sämst ställda in i en falsk föreställning. De rika dukar upp ett bord med löften om att förhindra "utanförskapet". En tragikomedi av stora mått. De rika har aldrig varit intresserade av de fattiga och kommer heller aldrig så att bli. De rika borgarna är endast intresserad av vad deras företag ger för avkastning eller vad de har i fonder, aktier och i den krokodilskinns klädda plånboken.

Att försöka lura de sämst ställda med sina tomma löften om ett  fantasi paradis, samtidigt som trygghetssystemet har raserat är tyder på anvarslös politik. Arbetslösa, sjuka och gamla får det sämre på bekostnad av den borgerligt styrda regeringen. Det är falsk matematik och bottensatspolitik.

Kluven som ett splittrat vedträ...

Kategori: Politik

Ja då hamnade jag i grubbleri och fundering då. Det händer, och dom gångerna försöker jag fnurra ihop allt till något som verkar bra. Men hur jag än grubblar och klurar stannar jag vid det jag var på innan. Ibland då begriper jag mej inte på vissa saker, jag gör det bara inte. Egentligen så är det inte jag som vill splittra mej själv utan det är faktiskt för en gång skull några andra som kommit på det. Jag är absolut inte ensam att känna och tycka så här, jag vet många fler som delar min mening och åsikt. Jag tillhör väl en av dom som öppet berättar vad jag tycker om det. Varför skulle jag inte få det?

Jag tänker, och jag väljer ett parti som jag vill tillhöra. Jag vill göra det för mina åsikter och min ideologi alltid har funnits där. Jag har andra partier att välja på, men jag gör inte det eftersom deras politik inte håller i mina ögons mått. Utan jag beslutar mej för att rösta, vara medlem i det partiet som är som jag tänker. Okey, någon gång har jag en annan åsikt, så är det. Den rättigheten har jag. I precis alla frågor står jag inte med.

I en sak  står jag inte med, det är att vara hangaround åt Socialdemokraterna och Miljöpartiet. På Parti kongressen i Norrköping för 1½ år sedan gjorde Aftonbladet en enkätundersökning som alla kongressdeltagare fyllde i om vi ville samarbeta med dem eller i olika konstellationer. Jag sa nej som en hel del andra. Jag tor att samarbetssidan vann i den undersökningen. Miljöpartiets åsikter eller vad det är, är blå och inte alls fackföreningsvänliga. De vill skrota det mesta i arbetsrätten, den som folk kämpat för i över hundra år. Och socialdemokraterna är ute och gungar i blå havet och har svikit i många frågor. De efterdynar på gamla maktvågor, och är alldeles stolliga.

Jag vill inte vara med dom, det spelar ingen roll om Ohly ringer upp mej och talar om för mej att: -Nu ska vi vinna valet, och vi måste.
Jag bestämmer vad jag tycker, jag har alltid röstat på mitt parti, jag har löst medlemsavgift, för jag vill stödja det partiet.
Då kan jag inte tycka att jag måste buga och niga för sossar och miljöpartister. Tyvärr så är det.


En splittrad blondins spegelbild

Vi i (V) har tyvärr inte så många procent. Faktiskt så borde vi ha många fler. Jag tror och är ganska övertygad om att vi skulle få fler röster om vi stod utanför den röd/gröna alliansen. Ja jag tror det. Jag har pratat med folk som stödjer oss, men inte de andra. De blev besvikna när samarbetet blev ett faktum. Jag med. Visserligen så ska vi vinna valet, då med hjälp av s+mp*S*, så är det.

Politiken på kommunnivå ska jag inte ens bara tala om, för det är så sorgligt att det inte ens går att beskriva med ord. Där tycker jag att etik och moral inte existerar. Taskspel. Och de ledande stänger ute andra och spelar roulette i kommunhuset på värsta Las Vegas maner. Det är en riktig dyngstack som surnar mer och mer. Många har hoppat av som medlemmar och bytt parti, ute hör man människor som väljer att inte lägga sin röst på socialdemokraterna i Borlänge. Det som är ett stort problem är att de inte inser att de har schabblat bort sina chanser under de här fyra åren. I det här läget hjälper det inte att skylla på lågkonjunktur eller finanskris, ord som de gladeligen väljer när de inte kan svara på frågor. Allt ät finanskrisens fel. Här krävs rannsakan.

Jag vill att vi ska vara ett parti, jag vet att vi skulle få fller röster utan de andra. Mona, Maria och Peter är inte Mia, Marianne och Per-Phillip ett vilset gäng som klinkar gitarr och sjunger om gud, utan de har redan bestämt att de ska svänga till höger i nästa kurva och det är med besked.

Sedan ska jag säja att så länge jag lever så kommer jag aldrig att bli "EU vänlig". Jag sa NEJ i valet, jag sa nej för att jag menade det. Och jag kommer inte heller att kompromissa i den frågan. När jag väljer något, då gör jag det för att jag vill.
Ja det kommer kanske inte bli lätt med den ståndaktiga, ettriga lilla rufsiga blondinen från Sturegatan. Men en sak vet ja, mina val är mina, likaså mina åsikter. Jag hymlar aldrig om att jag tycker något är fel.
Någon blå politik vill jag inte sympatisera för eller med, så kommer inte att ske så länge jag lever. Inte ens en jäkla kompromiss vill jag bjuda på.

Idag finns tyvärr alltför många splittrade socialdemokrater och vänsterpartister, säkerligen en hel del bortfall ur medlemsregistren pga dåliga val och korkade beslut.

Nu fattas det bara att det dimper ner 47 cm snö ovanpå den som redan dumpit ner, så jag får skotta. Nu fattas bara att Heylys komet återvänder och dimper ner i huvudet. Nu fattas det bara att det kokta valfläsket blir stekt. Nu fattas det bara att hela inlägget är fullt med stavfel, medan snön faller och skidan slinter. Herre min tid vad det fattas bara....

Moment 22...

Kategori: Politik

Reklamen går ideligen på tv:n, ni vet den om Nya Försäkringskassan. Där målar myndigheten upp något och gör ett försök att precentera sej som det som i fortsättningen ska göra människor lyckligare, än innan. Plötsligt efter årsskiftet då förvandlas alla långtidssjuka och blir friska. Som ett mirakel kommer människor att resa sej upp ur rullstolar, värkande ryggar och nackar slutar att plåga dem, svårt sjuka upplever något de aldrig sett förut. Sveriges befolkning kommer att jubla och hylla Nya Moderaterna och deras blå svans. Allt som heter Nya är som plåster på alla gamla sår. Visst måste vi tro på reklamen och det Nya. De blå har lurat folk att de står på de svagas sida, och att de gynnar arbetstagare uti Svedala.

Verkligheten är nog bittrare än så. Nästa år kommer att bli ett helvete för många sjuka och arbetslösa. Socialkontoren kommer att neka folk bistånd eftersom de inte är arbetsförda och sjukkassan nekar sjukskrivningar då de inte är tillräckligt sjuka. Ett modernt moment 22, där människor kommer att fara riktigt illa. Många av de som är arbetslösa och sjuka har kanske barn som kommer att bli de fattiga barnen.

Kanske växer det fram nya galor i tv där Agneta Sjödin vädjar om bidrag till Svenskar som faller mellan eller utanför det "sjuka" Nya systemet. Då de som har några kronor över får ringa in sitt bidrag och pengabarometern tickar på. Den Nya förnedringens tidevarv har landat i vårt land. Det Nya gör att de sämst ställda tappar sina fotfästen och rasar. Jag tycker att det nya skrämmer, jag tycker att det är skam att inte kunna ens sia om en framtid eller visa någon humanism mot de som kämpar för sin bostad, barn och uppehälle.

Vad finns det mer att göra, än att ta sej en rejäl funderare, vart hän  barkar det? Under de tre år som gått med sittande regering har folk fallit in i en apati. Alla orkar inte ta kampen. Alla har inte förutsättningarna att slåss för det som en gång var. En kuslig uppgivenhet som lätt smittar av sej.
Medan det Nya, gnuggar sina händer och smörjer sitt krås. Det är illa, och det kommer att bli värre.

Det här Nya samhället är fyllt av förnedring. Jag tänker vara med att kämpa för att återta makten till folket. Vi får inte luras, vi får heller inte ge upp, eller lägga oss ner. Vi måste ta tillbaka tryggheten, bygga tillbaka en mänskligare tillvaro. Inte behälla den här regeringen som vill lura oss med en skattesänkning som vissa jublar över, men när bilförsäkringen och a- kassan gick upp i kölvattnet av nedrustningen, då hördes varken glädje eller jubel. Bara en tystnad, för en skattesänkning.

Visst önskar jag att vi kunde rösta fram en stabil regering med äkta med stabila politiker. Arbetarpartier som drog år samma håll. De hållet skulle själklart vara år vänster. Ingen ro kommer att äntra mitt sinne förrän den sittande regeringen är borta från makten. Den dag de måste lämna regeringskansliet, då kan jag pusta ut för en stund.

Ja den där Lindström...

Kategori: Politik

Vänsterpartiet i Borlänge brukar utav vissa politiska kretsar bara förknippas med en enda person och det är Lindström. Han och vi är inte dummare än att vi förstår att vi är fler medlemmar än så. Föresten ni vet väl, den där Lindström som åkte ut ur kommunhuset våren 2008. Var det Lindström eller var det vänsterpartiet? Begreppen kan vara svåra att hålla isär för en del.


Varför ? Han eller vi gjorde inte som den rådande struktur talte om hur han eller vi skulle göra. Vårt parti skulle inte vara ett eget parti, utan skulle vi vara med i spelet så skulle vissa dolda budskap följas. Nu är det så här att vänsterpartiet är mer än bara Lindström, och självklart vet han och vi det. Våran partiförening har växt sej stor det senaste året, alla är lika värda. Den där Lindström styr inte över våra viljor utan han släpper fram alla på ett demokratiskt och metodiskt sätt. Den där Lindström låter folk växa och vara den resurs de verkligen är. Alla har inflytande. Det är precis så som det ska vara, eller hur. Jag tycker att smutsig ryktesspridning om honom borde upphöra omedelbart. För förtal av medmänniskor är ett taskspel.


Till de styrande i Borlänge vill jag tala om, om någon har lust att hörsamma vad en sådan som jag har att förtälja. I vår förening råder en enighet och en demokrati. Vad menar "hon" nu då? De väljare som väljer att rösta på (V), blir väldigt besvikna då deras röst inte på ett korrekt och demokratiskt vis vägs in i styret. Däremot släpper man in borgerligheten, den "samarbetar" man med, samt (mp) som har två mandat och en kommunalrådspost, ja hur många sådana poster har kommunen, är det fem eller rent av sex?

 

De styrande vågar inte och vägrar,  släppa in ett litet parti som inte vill "jamsa" med utan väljer att föra den politik som väljarna vet att vi står för. Ute i landet har V, mp och socialdemokraterna bildat en röd/ grön allians. Men här väljer man borgarna. Vad liknar det här? Det är en aningslös hämnd som riktar sej till sin egenvilja. Vänta bara, det kommer en dag då ni får sticka huvudet i sanden. Då kan inte Ikea rädda er. Jag anser att det är riktigt dåligt.


Idag i lokalpressen läser vi, och Lindström, hur ni fortfarande inte tänker släppa in vårt parti, eller menar ni Lindström. Jag hoppas att de väljare vi har kommer att reagera över att ni valt att inte på några vilkors vis vill samarbeta. Sossarna är så säkra på och anser sig sitta år ut och år in på gamla meriter som snart är ett minne blott. De stryker oss ur sina planer, precis som vi och Lindström förstått. De släpper fram ett parti som är främlingsfientligt i det här läget. De gynnar ett parti som troligen kommer att ta 4-6 mandat. Jag har hört en hel del kusligt från era trogna nu på slutet och det skrämmer mej. En förnyelse och en rannsakan vore verkligen på sin plats. Kanske en återgång till det partiet som ni en gång var. Det är bara en ide´om lösning som skulle kunna fungera.


Det snackas även om Lindström och hans "anhang" är förnärmade över sossarnas kick. Det som jag har lärt mej under dessa tre år är att politiken i denna kommun inte är ren och det handlar inte om "fair play". Rädslan för V måste vara ganska stor. Nej vi är ett parti i Borlänge på uppgång och har en framtridstro. Vi sitter inte och nickar med i beslut vi inte tror på eller delar. När arbetarpartiet för en borgelig politik, då kan vi inte gå som nickedockor i hälarna och jamsa med. Det vore att svika våra väljare.


Ibland måste även jag få reagera, vem vet vilket snack det går om mej. Det skiter jag fullständigt i, för jag vet att jag har rent mjöl i påsen. Den dagen då  jag inte längre kan se människor i ögonen då lägger jag av.

SIFO har räddat min dag...

Kategori: Politik

Det är mindre än ett år fram till valet. Och personligen längtar jag till valdagen och hoppas på att Sveriges arbetare och vanligt folk röstar bort den varböld som har angripit oss. Under tre år har tryggheten varit ute på irrfärder, sjuka och arbetslösa mår dåligt över att vara en del av alliansens "fula" medborgare.

Maken till kränkning som Försäkringskassorna har jag aldrig upplevt. Jag har själv fått kämpa med överklaganden till Försäkringskassan och Länsrätten, där jag efter nio månaders kamp fick rätt. Sjuka människor måste strida för sina rättigheter. Just nu är jag arbetslös, och har varit på Arbetsförmedlingen på informationsträffar. Jag förstår att de anställda har fått mycket skäll av arbetslösa, en arbetsuppgift som för dom är styrt av alliansens regelverk. Regeringen har köpt in personliga coacher som trippar runt på AF med kostym och en timlön på 400 kr/ timme.

Med den här regeringen som kommer vanligt folk aldrig att få ett tryggt liv, med allinsens människosyn så kommer vi att tippa över kanten. Inte en och en utan det är ett kollektivt massmord som de är utförare av.

Jag läser i Expressen att om det skulle vara val idag då hade de röd/gröna vunnit med en nätt marginal Väl känns det och det inger ett hopp fram till valet. Men ändå kan jag inte förstå att någon i arbetarklassen, arbetslösheten eller i de sjukskrivnas gäng kan lägga en röst på den borgerliga regeringen. Kanske har de som fortfarande har ett fast arbete inte förstått varför a-kassan höjts, och tror att det är facket som skinnar sina medlemmar.

Efter att ha vaknat och läst i tidningarna att de röd/gröna har en framgång så känns dagen lättare och jag får en kraft inför den kamp jag står inför. Att i framtiden återställa samhället från den galenskap regeringen ställt till med.

Envägskommunikation har aldrig funkat...

Kategori: Politik

Ja vi har det roligt på våra möten. En otrolig sammanhållning och alla kämpar mot samma mål. Ett mål som vi är eniga om för att människor som knappt har något ska få ha det drägligt. Som idag så har regeringen åtsidosatt så många svenskar och folk som förr hade något står rådlösa och medellösa, utan något. Det är så vår regering vill att vi fattiga skitar ska ha det. (En liten parantes efter första meningen.)
Nå våra möten är ingen samling dysterkvistar som vrider sina pannor så pormaskarna ser dagens ljus. Utan de består av vettiga människor som andas humanism, konstriktivitet och ärlighet. På våra möten kommer alla till tals, och fungerar som en kugge i hjulet. Ingen är mindre värd än någon annan och alla beslut som tas är förankrat hos hela partigruppen. Det är väl så rågången ska vara?

Våran lokala partigrupp andas framgång, och medlemsantalet växer i en bra takt. Folk söker sej till vårat parti. Tyvärr är situationen i Borlänge mellan de röda partierna infekterad. Och kanske inte rätt belyst. Det borde finnas ett mer vuxet förhållningsätt mot varandra  Då i ett läge då vi egentligen är beroende av varandra för att skörda den framgång som vi vill nå, vi vill ju återta vår position i politiken. Vi vill vinna valet.  Alla vill att den sittande regeringen får backa och lämna över till den röda/ gröna alliansen.

Vi lär våra barn att visa hänsyn och att god ton tillhör grundbegreppen och att uppföra sej. Att ha ett korrekt förhållningsätt mot sin syster/ broder. Hur i hela fridens namn ska detta gå till när vuxna människor inte kan klara detta. Ett samarbete är faktiskt viktigare än något annat just nu. Det är förhållningsättet mot varandra som kan avgöra det så viktiga valet.

Samarbete för mej är att alla i en demokratisk ordning säjer sitt och varje partis företrädares åsikt är lika värd. Och kan inte en överenskommelse nås då får man jobba för att nå en lösning, genom en godtagbar kompromiss. Ett samarbete kan aldrig vara en envägs kommunikation. Då kan det inte kallas samarbete. Om kommande riksdagsval skulle säja att socialdemokraterna fick 35% Vänsterpartiet 10% och Miljöpartiet fick 10%, skulle då socialdemokraterna bestämma mest eftersom de fick flest röster. Det skulle aldrig fungera, att i ett samarbete kunna fatta ett demokratisk beslut för att någon fått fler procent.

I det här läget så finns det ingen annan lösning än att sansa sej. Ta sej en ordentlig funderare på hur vi vill att vår framtid ska se ut. Vill vi släppa fram krafter som inte har i vårt samhälle att göra. Vi borde nu tänka väldigt mycket längre än var vår näsa räcker. Inte från ett håll, utan även från det andra och det tredje.

Det är väl aldrig försent att svälja stoltheten och knöla ihop hatten, sadla av den alltför höga hästen och placera den i stallet när den bli trött. När den vilat en dag, då ger vi den lite havre, så där lagom.  Då den blir just så pigg och alert som vi vill att den ska bli. Inte för mycket så den stegrar sej och vilt ger sej av med skygglapparna  i vilt sken.

Varför ska det vara en omöjlighet, vill man nå en lösning och lösa en konflikt, då finns det sätt. Att samarbeta är en lösning, men helst då med ett parti som ligger i samma färgskala. Vi vill alla åt vänster vinna valet mot alliansen. Men lokalt väljer man att samarbeta med borgerligheten. Däri finner jag ingen logik eller förståelse. Det som vi måste inse är att ingen av oss blir någon herre på täppan av egen kraft, därför behövs vi alla. För att få bort de vid makten som inte för den politik som gynnar arbetstagare, sjuka, arbetslösa och gamla. Det är ingen nyhet.

Gunnarsson och dumstruten...

Kategori: Politik

Inget förvånar mej längre, folks dumhet vet inga gränser. Moral och etik sätts åt sidan för några bjudsnittar, femrätters middag och lockelser om lyxresor. De rika vill ha mer, och slukar allt med hull och "horn".
Rolf Gunnarsson, "Nya Moderaternas" man på dalabänken i riksdagen i Stockholm har nu hamnat på löpsedlar, i lokalpress och är med i media för sin girighets skull. Nu kanske han kan tona ner sina insändare där han intet annat kan än att gapa om kommunister hit och dit, utan att själv ha en aning vad deras eget parti och likställda ställt till för folk genom tiderna. År 1921 och 1923 röstade de:  Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige. Och 1960-talet: Ja till apartheid. Samt 2003: Ja till Irakkriget.
 Nu ska han stå där med dumstruten, men att skämmas har han inget förstånd till.

Robert Aschberg, du är och förblir en favorit för mej. Dina avslöjanden och metoder ger verkligen svar på hur korkat en del bukar beter sej. Rolf gick totalt i bet inför Aschbergs moraltest.

Hur kan man som förtroendevald riksdagsman ens anmäla sej till något liknande? Hur kan man som riksdagsman kryssa i sina drömresor? Nu förstår jag att förståndet inte riktigt klickar.
Rolf Gunnarsson kommenterar det hela med:

- Jag vill nog påstå att blåsningen var ett lågvattenmärke.
-Jag kände att det inte stämde långt innan. Men jag tar ganska lugnt på det här.

Varför om han nu kände att det inte stämde, varför gick han inte då därifrån?

Nu står Rolf där med dumstruten på huvudet och inser att hans agerande endast är ett lågvattenmärke för honom själv.
Om Gunnarssons resa ska gå mot Maldiverna, Dubai eller Aruba, då får han betala den med sin riksdagslön.

Tack Aschberg...

En låt i särklass...

Kategori: Politik

...har hittat en 30-åring som är värd att bli lyssnad på....

Klasserna är lika många som klyftorna i en apelsin...

Kategori: Politik

I helgen som kommer vankas det fika, det blir lite kalas. Viktor min "lilla" grabb blir tonåring och tar klivet in i den något vuxnare världen. Det är nu jag och Micke börjar bli pinsamma på riktigt allvar. Ibland vet jag inte vilket ben jag ska stå på, för hur jag än beter mej så är det något moment som inte passar in i hans bild hur jag ska vara. Det är väl bara att börja dansa, så går röstkalibern och skriket igång.
Han önskar sej pengar, pengar, pengar, en önskan som jag även har men i lagoma mått. Med en viss oro, inte stor, har jag nu gått in i en arbetslöshet som känns väldigt otrygg med den sittande regeringen. De försämringar som de under dessa tre år har märkbart markerats in i den arbetslös och i de sjukas värld. Det verkar inte vara någon självklarhet att få A-kassa, den är uppbyggd på en misstro mot försäkringstagaren. På ett nedvärderande vis. Trots de kraftiga höjningar på avgiften, och inbetalning varje månad för att säkra en eventuellt kommande arbetslöshet känns inte systemet tryggt för den som drabbas. Det är väl så Rainfelt och Alliansen vill att arbetare, sjuka och låginkomsttagare ska känna, skuld och skam.

Jag känner ingen skuld, jag känner endast att vi måste ta en stor fight framöver och kämpa tillbaka den välfärd och den trygghet som fanns och som nu grusats av den sittande regeringen. I min rättvisevärld så kämpar jag även för att den dåvarande tryggheten ska bli mer trygg. Människor som hamnar i utanförskap och arbetslöshet, i dåliga sjukförsäkringssystem blir inte friskare eller får mer jobb för att borgarna försöker att förinta och förslava, göra ett folk stumma och dumma.

Den syn som makten har på låg och medelinkomsttagare är skrämmande. Uslingarna ska straffas ut, tills inget utav systemen täcker omkostnade och livet är blottlagt, utsålt och den står med en hungrande mage och ingenstans att bo. Ingen arbetslös, sjuk får äga något, inte ens en gammal bil. Ingenting. Man måste vara totalt blottlagd för att ens får inträda i det sista systemet som finns, i det ekonomiska biståndet från Socialen. Allt som byggts upp under ett helt liv, det realistiska som en låginkomsttagare förmår, får inte finnas. Inte 8.000 på banken, inte en gammal Ford, inte en 33 årig gammal husvagn, allt ska säljas ut. Inte får medborgaren äga en bostadsrätt, även om den är ärvd och kostar en spottstyver i hyra jämfört med de kommunala fastigheterna.

Klasserna idag är så tydliga att de snart ryms i en apelsin, klyftorna börjar att bli många. I klassen medellösa tror jag att det kan finnas "tre klasser". I låginkomst klassen, även den har delats upp som en cell, arbetarklassen har sina grenar som en trollhassel. Delar av arbetarklassen som vänt ryggen och röstar på de borgeliga, de som inte röstar alls, eller väljer ett parti som står för att sålla ut en viss typ av medmänniskor. Kvinnor i låglönejobb, i lågstatusjobb som aldrig har börjat att kämpa för löner eller arbetsmiljö. Som kuvat sedan urminnes tider nöjer sej med att stå i vägrenen och titta på, hukar och gömmer sej när rösterna höjs.
Sedan har vi Fackföreningarna som totalt glömt sin uppgift, att stå vid medlemmens sida och försvara. Nu lockas ett fåtal dit och gör karriär. Att vara medlem i en facklig organisation betyder för mej att vara delaktig och lojal i den enskilde och i arbetarens rättigheter. För mej är inte ett medlemskap i facket någon kul grej, eller att tillhöra en festlig klubb. Det är allvar för mej, en viktig del i kampen om rättvisa. Därför känns det ortroligt oroande att profiten och det loja får finnas i organisationen. Tappet av medlemmarna beror säkert på de höjda avgifterna, men också på att det känns inte rätt och riktigt för medlemmar att betala när så lite kommer igen.
Jag var på ett möte, som vi i personalen kallat till och en facklig repressentant kom, vi ville fråga. Han tyckte tiden var olämplig med tanke på att en hockeymatch höll på i Tv 4, under mötet satt han med mobiltelefonen och kollade hockeyresultatet. Den dagen tappade jag allt förtroende för min fackförening. 

Ska vi alla bli borgare ? Ska vi alla sträva efter ägande och skapa oss ett egoietiskt tänk och bara värna om "mitt". Hur skulle alla kunna bli rika ? Det är en omöjlighet. Tror  medelklassen att den blir rik på skattesänkning? Jag förstår fortfarande inte att en arbetare röstar på Alliansen. Det är oroande och inte bara det, jag ser längre fram än så och det blir ett scenario som inte liknar något jag upplevt under min livstid. Utan ett steg tillbaka i arbetarklassens historia, då fackföreningen var förbjuden och arbetsrätten hade dödstraff. De rika äger oss, och vi, vad gör vi, o vi blundar och följer med ner i kloaken, rättar oss i ledet. Sedan står nästkommande generationer och undrade varför folket var så lamt och lät sej köras över och luras in i det nya arbetarpartiet Moderaterna.

Ja jag skulle prata om helgen kalas och gjorde en sådan jättesladd och hamnade ilsket i en apelsin med klyftor. Så kan det gå.*Skratt*
Grabben fyller och jag älskar min familj, som orkar med mej, en toka från det vilda. Vet ni, jag älskar baske mej politik också. Inte lika mycket som familjen och inte på samma sätt. Jag tänker inte sitta och titta på den demontering som nu sker, jag ska vara med och bekämpa den. Jag ger mej inte förrän...