Är feminismen ett...
Kategori: högtid
Feminism, jag skriver ordet, jag smakar på det och jag undrar egentligen finns det en färdig mall om vad feminism innebär?
Vem har utformat och bestämt den i så fall, uti denna demokrati? Eller är det meningen då att den är ett politiskt parti, en ideologi? Finns det feminisiska sekter?
Är det någon som med pekpinne ska berätta hur jag ska vara feminist, hur jag ska svara upp och inte acceptera. Vill man ha mig i den skolan, vill man dana mig efter ett koncept, som är planlagt?
Inleder med några frågeställningar till mig själv. Jag frågar mig: Vad är feminism? Jag undrar om frågan är ställd till alla eller om den ställs individuellt och svaret ska vara ett, det som anses rätt vara det rätta för dagens feminister.
Får feminism betyda olika för olika personer? Eller är det lag på att den ska vara som någon säger?
Nu tar jag lite om vad feminism är för mig, jag som hunnit gå över 50 års strecket, var född när rödstrumporna började sin protest på 60 talet. Jag var inte vuxen då, jag minns det. Det som hände på 60 och 70 talet ledde till stora förändringar för många kvinnor, jag tänker inte gå igenom det. Men det hände inte tillräckligt. Kvinnan var fortfarande en "klass" för sig. Lönerna var lägre, det fanns som nu typiska kvinnojobb.
Den unga generationen kanske inte tycker att jag är tillräckligt feminist, och vill tala om det för mig. De säger att jag gör fel, att jag inte ska acceptera. Ingen känner mig mer än mig själv. I min kvinnokamp, strävar jag efter att nå ett rättvist samhälle för kvinnor genom att på ett sätt förhandla mig fram. Jag står inte utanför mitt jobb och sjunger protestvisor. Jag blir istället aktiv, och kämpar. Jobbar jag på en typiskt mansdominerad arbetsplats, då har jag uppslutning. Är jag på en kvinnlig arbetsplats då är det glest mellan leden, solidariteten har inte ens vaknat, men det gnälls. Så då tänker jag vad gör man åt detta, när männen säger: "Dom får skylla sig själv när dom inte tar kampen". Då säger jag, dom har ju delvis rätt, men är lite korkade. Dom hade som kvinnans man haft en fördel i att flickvännen hade haft en bättre lön. Familjens ekonomi hade varit bättre. Hade alla män ställt upp för kvinnorna, så tror jag lönefrågan hade varit löst för längesedan. Men samtidigt så måste ju kvinnorna börja tala ut och sluta vara rädda. Fast å andra sidan så kommer denna rädsla eller tystnad hur man är danad och uppfostrad.
Om vi nu startar nytt, då måste samhällsnormerna styras om i en annan riktning, och alla föds till att bli jämlik, (jag vill fortfarande vara kvinna och ett kön, för det är jag stolt över). Redan på BB ska barnen vara jämlika, hemma, på skolor i samhället. Man har en skolplan, då bör man kanske ha en jämnliksplan. Vi är väl så pass smarta att vi kan ställa om, ha en kvinna och man framför oss, och se dom som jämnbördiga. För mig är det så, det spelar ingen roll vem jag ger en uppgift till, båda kan lösa den med kunskap. Som att laga en växellåda eller att göra en sufflé. Ingen är sämre eller duktigare än den andra. Båda är goda nog. De bägge har samma lön, för de har samma arbetsuppgift och lägger lika mycket tid och energi på uppgiften. Förskola och skola ska behandla alla jämnlikt. Skolan ska ha resurser för de stöd som elever måste ha för att klara sin skolgång. Däremot ska vi aldrig strypa kreativiteten, om läraren ger en uppgift på en bildlektion att rita en bil, då ska flickan få rita ett hjärta med 4 hjul om hon vill. Fast är en bil manlig eller kvinnlig? Nej inte om vi tänker på körkort, men kanske om vi går in i en bilverkstad.
Jag tänker på smarta val inom arbetsmarknaden. Jag tänker, om familjer som har två barn, ett av varje, mamman jobbar som sjuksköterska och pappan på en industri. Vem är mest trolig att gå i mammans fotspår? Jo flickan. Beror det bara på att hon är flicka? Nej det tror jag inte, det finns säkerligen ingen pushning från föräldrarna att leda henne in på ett industrijobb som är "skitigt" men ganska bra lönat. Föräldrar leder omedvetet in sina barn i samma kategori som dom själv jobbar inom. Redan i unga år borde man ge sitt barn information om hur arbetsmarknaden ser ut, vilka val som kan ge trygghet. Visst sjutton behöver vi folk inom vården, men är det bara kvinnor? Nej vi behöver 50-50, och sedan vet vi varför det är så, jo det är lönerna. Då är vi där igen. Inom låglöneyrkena jobbar vi kvinnor.
Om tjejer fick med sig sedan barnsben att bryta normerna, att inte jobba inom sjukvården som mamma och mormor, utan välja en annan väg i sin karriär då kan saker och ting ske. Ingen personal ! Hur gör man då? Eventuellt måste man höja lönerna, och när lönerna höjs blir arbetsplatser mer attraktiva både för kvinnor och män. Jag tror att genom att ändra attityder, tankesätt i alla led så skulle det inte ta så många år innan förändringen kom.
Ska jag som feminist, gå utan bh på ett allmänt bad. Nej det ska jag inte. Det handlar inte om feminism, det handlar om att man vill vara anarkistisk och bryta mot regler som någon annan satt upp. Jag har ingen rätt att gå mot röd gubbe, eller köra full, för att jag vill. En "frigörelse" ska inte missbrukas. Då säger någon, men vi är ju födda nakna. Då säger jag, då får man väl uppsöka ett nakenbad då. Barn vet idag hur nakna människor ser ut, barn vet också och bör få kunskap om att när vi går till simhallen har vi badkläder på. Det handlar för mig om att ett barn måste lära rätt eller fel, oavsett vad det är. Det är viktigt, viktigare än något. Alla barn behöver gränser, då det finns lagar som styr i bakgrunden.
Minns i Grekland på en strand, där låg gammal och ung med bara bröst. Min son som var liten han kände sig obekväm och ville gå därifrån. 100 kvinnor, med bröst och en pojk på 5 år. Vem visade hänsyn, det gjorde han som ville gå. Feminism måste vara något annat än nakna bröst, annars tycker jag att stigen leder åt helvete.
Fokusera på de grundläggande och viktiga i första hand. Utbildning, arbete, löner, jämlikhet i samhället och dess organisationer.
Det räcker inte att bara säja nej mot mäns våld mot kvinnor. Vi kan säja nej, hur många gånger som helst utan att det händer något. Där måste också förskola och skola bli bättre på att ha kontroll vad som händer och sker. Där måste man stoppa hot och våld. Vilket jag tror att en del kan elimineras med att det ingår i läroplanen att jämlikhet, och konfliktlösningar ligger i utbildningen. Skolan måste ha resurser när våldtendenser dyker upp i unga år bland flickor och pojkar, då det även kan ligga diagnoser bakom våldet.
Om våldet följer med upp i åldrar, då ska det finnas insatser för ungdomar/ män oavsett. Det är alltid något olöst bakom aggressioner. Det handlar om att omforma skolan till en arbetsplats som är en skola med reformer som går att arbeta med, kolsyster, kuratorer, personal som kan ta hand om problem, medan lärarna lär ut och utbildar.
Jag ger mig nu med att säga att feminismens viktigaste fråga är att löneklyftorna ska bort, att vi alla ska vara jämnställda, ingen ska diskrimineras.
Nästa inlägg blir kanske om att fler unga ska börja fundera på om dom åldersdiskriminerar? Jag har tydligt mött det på arbetsplatser och på möten. Mitt synsätt mot äldre var inte alls lika illa när jag var ung. Jag respekterade alla som ett en länk i samhället. Jag kan tänka mig att ni har svårt att identifiera oss och blandar ofta ihop oss med mamma/pappa, mormor/morfar. Men se det är vi inte...
