Mia Jäverlings Blogg

Det enda jag kan göra nu är att fokusera på att blockera.Jag har lärt mig ifrån barndomen att smärta och stryk ska man tåla. Har aldrig vetat när jag haft smärta eller snarare när gör det ont.

Nu har jag ont, så jävla ont. Den där Artrosen i nacken, dom nedslitna kotorna och nerver, ligament som siter fast någonstans mellan kotor eller var dom nu är, tar kål på sinnet.

Armar domnar av, blixtrande smärta ända ner i handleder, huvudvärk och nästan ingen sömn.

Detta kan knäcka.

Jag måste fokusera på annat, sjunger små ramsor inne i huvudet, funderar på att uppfinna en formkudde som sträcker ut nacken, tänker på hur det var innan smärtan.

Manipulerar med alovera creme som bränner och sticker för att få tanken att gå över till att tänka på att det svider.

Detta skit påverkar kroppen och sinnet och jag känner mej inte glad.

 

Äntligen har jag få spy ur mej en del av smärtan, sätta den på pränt. Jag förstår att den är verklig och det är inget hjärnspöke...