Kyla, värme, liv och död...
Kategori: Funderingar
Ännu en dag med en iskall morgon och en sol, vi är inne i mars och jag suktar efter värme och att få kasta av mig den stora och tjocka vinterjackan och lägga in motorvärmarsladden i boden. Att överleva höst och vinter har blivit enklare men det är fortfarande tungt. Att det bivit enklare är att tiden går så fort nuförtiden, allt bara rusar. Det känns som det alltid är fredag.
Jag tror att jag kommer att få en bra vår, jag är övertygad att med islossningen s lossnar en hel del annat också. Jag ser nog ganska ljust på livet trots att jag om några dagar ska säga farväl till en kär gammal moster som alltid har funnits för mig i mitt liv. Hon var så underbar, så fort hon hörde musik så började hon dansa. En kvinna som snart skulle ha fyllt 85 år om hon fått leva, en kvinna som jobbat som förskollärare i hela sitt liv och varit barnens favorit. En kvinna som gjorde världenss godaste kötfärssås och var ett stöd runt mig när hela min barndom rasade och jinte hade någon. Hon är värd så mycket för mig. Nu åker ja och säjer hejdå till henne och tackar för att hon alltid fanns för mig.
Att förlora nära släktingar är aldrig lätt, men tidens gång fungerar så och ju äldre jag blir ju fler bekanta och äldre släkt försvinner. Nu finns det bara en kvar som är min förfader och han är min far, och i det skick han är i nu är inget liv. Leva i Alzhemers är inget liv.
Jag kan tänka på döden då och då, men är inte rädd. Jag känner att jag har gjort det jag ska och har ingen ångest för det förflutna för det har jag försökt att rätta upp. Sedan om inte alla är nöjda med mig då får jag antingen lösa det eller så får personerna förtsätta att harma. Jag kan inte styra andras åsikter, värderingar och fördommar. Vill man sprida lögner om mig, gör det om det känns bra, för jag vet precis vad jag har gjort och inte har gjort. Förtal tillhör dem som med stora ögon vill hata och såra. Jag struntar i det. Mitt liv är lite för värdefullt för att fokusera på skitstövlar.
En dag skriver jag en bok, jag kommer att behandla mitt liv i boken som en romanform, med personer som kanske heter Börje och Agda. Men en bok blir det. Det ska bli min upprättelse. Det är inte okey att gå igenom det som jag har gått igenom utan en kommentar. Jag kommer att skriva den, men jag vet inte när. Jag anser inte att folk ska behöva leva någon del i sitt liv under hot, misshandel och lögnspridning. Det finns så mycket falskhet i en del personer. Om de vill ha uppmärksamhet så ska de få det.
Mina gamla minnen kommer sakta tillbaka, de som jag en gång blockerade för att de gjorde mig illa. Idag är dessa minnen en resurs, som jag tänker använda för att väcka tankar hos någon.
Ja kylan finns lite överallt i samhället, politiken har tappat fokus, tv kanalerna har tappat allt, människor lider i samhället. Politiken prioriterar Ikea, fotboll, ishockey och slår sig in i Aktiebolagssatsningar medan sjukvården går under, missbruket ökar, dagisköerna blir längre, musikskolan klappar igen, bostadsbrist och uppgivenhet. På tv ska vi se sport hela dagarna året om och någon gammal Hollywood fru beklaga sig eller prata skit, repriser på repriser. Samhället plockas ner bit för bit, och folket sitter lamslaget och ser på. Fast jag är med och gör mig hörd och protesterar mot detta.Mitt samhälle bygger man för och runt människan och då handlar det om vård, omsorg och trygghet.
Kalla Sverige kan bli varmare.
