En juldag, till...
Kategori: Helgdagar
Jag är blond, men ingen Bella. Jag skrapar inte på ytan och tjänar pengar på att skriva blogg. Jag skriver inte om sådant som jag inte begriper. Jag begriper ingenting om nagellack och märkeskläder, det kan jag inte för det intresserar mej inte och så tycker jag att det är det mest ytliga samtalsämnet man kan ha. En flicka som sextonåring startar en blogg och skriver om mode och tjänar pengar på det, och kanske kan sin "modevärld". Hon kan hålla sig inom det området för när vi kommer till humanismen så är hon helt borta. Hon ska helt enkelt vara tyst när det gäller budskapet i Karl Bertil Jonssons Julafton för det vet hon inget om.
Jag låter Blondinbella simma i sin överklassgöl, alldeles ifred, jag har aldrig läst hennes blogg, kommer aldrig att göra det. Hon är bara en flicka som inte har en aning om det verkliga livet. Jag tycker att hon inte ens ska försöka sig på att recensera Karl Bertil heller. Jag tycker synd om personer som lever på isolerade öar och kikar fram ibland och uttrycker sig plumpt. Hon förstår helt enkelt inte budskapet i filmen, hon förstår inte 80% av det Svenska folkets verklighet. Nu lägger jag inte ner mer energi på den flickan.
Nu känns det skönt att julafton är gjord, förvisso inge större spektakel, allt i lugn och ro, ingen stress varken före eller efter. Det enda som finns bokat denna vecka är vanlig mat hos mina svärföräldrar och ett möte med Fonus om när och hur vi ska ta farväl av min gamle far. Gubben har idag startad sina förmiddagsskift och jobbar till nyår. Efter det har jag bestämt att vi måste ta några övernattningar i husvagnen, trots att det inte finns is och pimpelmöjligheter. Nu är husvagnsabstinensen stor. Igår kom vi fram till att det är bara 4 månader kvar sedan kör säsongen igång, först sommardäck sedan säsong. Jag tror jag och termosen åker ut en sväng idag och ser till "Hobbiten".
Detta år gick fort det också, poff sa det och så byter vi från 2013, till 2014. Mitt liv är mindre jäktigt, då stressar tiden igång. Märklig företeelse som många i min ålder känner av. Det jag hoppas inför det nya året är att jag får ett fast arbete, i vikariat får jag inte den kontinuiteten som jag behöver. Fasta ramar, ett schema så jag lättare kan planera mitt liv. Jag vet också vilket jobb jag vill ha. Det är den sista biten i mitt livspussel att få ihop detta med arbetet. Sedan så tror jag att det är ganska komplett och fram till pensionen så gör jag ett bra arbete. Jag har aldrig uttryckt mig så, "fram till pension", men det kändes faktiskt bra. Jag är där i mitt liv, då jag känner att jag nått en vuxen ålder och har den balansen och att jag inser att jag har börjat livet, jag lever i det och att jag har koll var i livet jag befinner mig. Det handlar om här och nu.
Vad det gäller politik så kommer jag att lägga in en högre växel, jag sa innan att jag kommit dit hän att jag helt enkelt litar på mig själv, där jag inte faller ihop om jag skulle göra ett misstag eller säga fel. Där jag vågar ta för mig och finns precis där jag ska vara. Jag står på backen och inser sedan länge att politik är inget arbete, utan ett förtroendeuppdrag, där jag är en spelbricka. Det är viktigt för mig att vara engagerad, det är ett surrogat och ett komplement till det destruktiva som funnits. Då bitterheten slagit på mig. Nu har skotten på busken slagit ut och taggarna är inte fullt så vassa, kanske en ros blommar, vem vet.
Kaffet var gott, livet är bra, värken i kropp hänger kvar, framtiden är ljus,
Blondinbella föll i glömska lika fort som hon poppade upp, för mig existerar bara verkliga personer, Karl Bertil Jonsson och humanism.
