En förkylning som heter Duga...
Kategori: högtid
Efter en tråkig vecka med halsont, dinglande snor, nysninga som säkerligen har registrerats på reichterskalan, hosta från magroten, börjar en liten ljusning skymta. Ljuset är det adventsljus som jag tände vid mitt morgonkaffe. Nädå, jag börjar känna mej något bättre. Föresten så blev hela familjen sjuka så vi hackar oss fram här och tär på varandra. Vi letar näsdroppar och har lite familjegnabb vem/ var eller vilken som ställt näsdropparna vid vems sängbord, och vi yrar runt om natten med just ett mål, att hitta de förlösande dropparna.
I veckan blev det inte mycket skolarbete, jag har läst 40 sidor psykologi, men behöver nog läsa om. Jag har som ledamot varit på mitt första fullmäktigemöte, med en ganska lagom lång dagordning. Jag har smygit runt på facebook och skrivit en massa meningslösa meddelande. Några om hur sjuk jag varit andra bara blaj, blaj.
På fullmäktigemötet höll jag på att frysa ihjäl, jag hamnade längst bak precis vid utgången. Dörren skulle stå öppen för att det inte skulle störa mötet om någon gick ut, och där satt jag med tuppskinn i nacken och håret stod rätt ut, luggen fladdrade för vinden. I pausen hämtade jag min nyinköpta vinterjacka med luva. När jag kom hem då var jag frusen in i märg och ben, och fick tina upp i ett varmbad. Hoppas vintern blir kort, om så inte kan jag bara önska att mötena blir det.
Lite av sierska är jag nog, jag skrev i ett inlägg för ett litet tag sedan om barnens rätt att växa upp i en miljö där föräldrar inte dricker alkohol inför sina barn. Nu har en kvinna som jag varken minns namn eller titel på yrkat ett liknande lagförslag. Jag såg det på Debatt (TV). För att reta någon eller snarare många läsare så tycker jag att det är bra att frågan lyfts. Kanske jag inte tycker att det ska finnas en lag som reglerar detta men önskar att de vuxna, mogna föräldrarna skulle kunna få sig en tankeställare och hörsamma och anamma detta ur barnets perspektiv. Tror jag på det? Nej, för många håller hårt om sin kartong med lådvin, och tänker mest på sig själv.
Jag har inte yppat detta innan i bloggen men jag har äntligen hittat min första mördare i släkten. Visst är det spännande? Jodå min mördare heter Daniel Hamnqvist och han föddes 1793 i Åmål. Son till en känd guldsmed. För ett tag sedan så skickade jag efter dompapperen ifrån Landsarkivet i Göteborg. Jag fick dem i förrgår, 10 sidor kopierade med en text som var bitvis så svår att jag nästan får tro att notarien hade armprotes. Jag ser bara något ord och får inget sammanhang. Nu har jag skickat över papperen till en vän/ texttydare som jag förlitar mej på. Och här sitter jag och väntar.
Det jag kunnat se är att 1940 då slog f.d sergenten D. Hamnqvist Görgen Görgensson blodig, och afled. Han hittades i Hamnqvists rum. Det tog 4 timmar att tyda en halv sida och då fanns det ord som bildat många luckor. Vi får väl se vad min texttydare kommer fram till. Dessa papper är bara från häktestiden, nu har jag även beställt papper för att få se var eller på vilken fästning eller fängelse han hamnade på eller om han kanske rent av blev avrättad. Har inte lyckats hitta honom i någon dödbok, trots idogt letande.
Mycket mer har väl inte hänt i veckan, idag bjuder i alla fall huset på porterstek. Tänkte efter en vecka med sparsamt ätande och dålig ork att stå vid spisen, kokade jag på en bit fransyska som kommer att serveras till de närmsta.
Ha en skön 1:a advent och glöm inte att släcka ljusen....
