Ja kanske finns det liv på Mars, någon liten vattenmolekyl eller någon annan liten mikrob. Det är världsliga ting som den lilla äckliga Karlsson på Taket skulle ha sagt. Jag tycker faktiskt att den figuren i sagan är en liten småborgerlig typ, som förleder den lilla pojken på villovägar. Konstaterat en höger man, yo yo.

I morse vaknade jag av att min yngre son låg och fräste ur sej snor, en lång stund. Jag med mitt hemska morgonhumör låg där och morra för mej själv. Efter sn stund hörde jag utifrån att vårfåglarna hade startat för den här säsongen, jag tassade upp och öppnade fönstret, tassade tillbaka, la mej och blundade. Hackspetten dundrade in näbben i en trädstam nåråt älven, som följdes av ett härligt eko. De andra fåglarna kvittrade i en vårduell. Som ornitolog är jag urkass, jag vet knappt någon fågel mer än Skata, Mås, Kråka och Duva. En del kallar dom skit- eller skränfåglar, jag säjer fåglar jag. 

Nu  har vi nästan ett  svar på huvudrubriken. Det finns i alla fall liv i Mars, våren är bara så jäkla fantastisk. Jag känner att jag lever upp och får ett framåt perspektiv varje vår. Då händer det något som sätter sej i den positiva hjärnhalvan och verkar, arbetar och ger mej en överlevnadsförmåga med kvitto. Hurra säjer jag.

Tyvärr så kan jag inte vistas ute för länge i solen just nu, om ni läste innan eller om ni mindes så har jag en hudsjukdom som hette något på Rosa och jag äter antibiotika och smörjer mej med någon slags salva. Och får inte vistas i stark sol. Nu ska jag äta och smörja några månader till, så det går inte att undvika solen helt. Det är omöjligt om jag inte ska gå till jobbet med en kompostpåse på huvudet. Hur som helst så ska jag väl inte vara en slavisk soldyrkare den kommande tiden.

Jobbet ja, eller den arbetspraktik som jag haft på Cozmoz/ Caoz börjar tyvärr ta slut. Ett halvår har snart gått om inte Reinfelt ger något tillägg på fortsatt praktiserande. Innan jag hittade den här praktiken alldeles själv, så jagade arbetsförmedlingen mej med blåslampa och vinkelslip.
 Under arbetspraktiken så har de totalt glömt bort mej, inget visat intresse från deras sida att förgöra mej eller råna mej på det A-kasse baserade praktikstödet. Ganska konstigt kan jag tycka. Idag när du tar en arbetspraktik när du stämlar så sparas inte dina a-kassedagar, utan de tickar på. Alltså mitt arbetssök har inte alls varit effektivt únder praktiken, tiden har knappt räckt till att vara heltidsjobbsökande. Det är ett stort minus. Hur det än är så tar man en arbetspraktik för att det eventuellt skall leda någonstans och då kan jag ju inte varje dag lämna verksamheten för några timmar söka jobb. Högerregeringens tänk är som vanligt helt under isen.

Nu är det i alla fall snart dags för mitt skolsök igen, tänk att det gått ett år sedan jag sökte till Falun men snubblade över målsnöret. I år är det dags igen med ny positiv inställning. Nu har utbildningen flyttat och ska finnas på Brunnsviks Folkhögskola. Det är inte fy skam, men två mil längre än när den var i Falun. Alltså jag provar på Humanistiskt Behandlingsarbete igen, och i år vill jag bli antagen. Men jag kommer även att söka fler skolor för att gardera upp mej, som i Kopparberg, delvis distans, och Tollarp Folkhögskola, helt på distans.
Sedan om någon vill anställa mej så går väl även det bra. Härliga val önskar jag mej.

Politik för fan sa Punkrockaren Lindeman( Hasse& Tage). Ja vi kör hårt nu. Det känns som om att vi i vänstern här i Borlänge stöttar upp de väljare som kommit på kant med sitt gamla parti. Minga aktiva och röstare känner sej totalt svikna av patriarkatet och den galna falangen som härjar i kommunen jag tänker inte (S)kriva vilket parti jag menar.
Vårat 1:a Maj Firande i Gammelgården kommer att bli ett firande med nya tankar och ideer. Vi kommer att ge tid åt ung vänster, och har även fått ett ja ifrån poetestradören och poetryslam hip hopparen Kung Henry. Jag jämför honom som en yngre kopia av Ewert Ljusberg. Vi kommer för första gången på många år marchera med Medvind som orkester. Och nu blir vi åtskilligt flera i tåget än antalet i orkestern är. Vilket känns bra.



"Kung Henry/ Henry Bowers"


I politiken är det mycket som jag skulle vilja hinna med, jag har ofta skrivit om saker som mobbning och ungas missbruk. Med flera skulle jag kunna spåna och sätta igång. Jag känner att jag behöver flera inspiratörer. Ibland fastnar jag i ett läge och skrivbordskivan är som en sovplatta. Inom mej så säjer det goda samvetet:-Örka...och det andra lallar och lurar fram den den gömda dåliga själkänslan.

I helgen så har jag, som inte är någon sömmerska sytt gardiner till partilokalen. Meter, på meter med raksöm Zig- Zag och nålning. Vem uppfann gardinerna, någon terrorist? Eller Juan de la Gardin? Hur som helst så är det varken roligt eller lätt att förvandla ett tygstycke till något. Nu är de klara och jag tror de blir godkända. Men alltid dyker de värsta farhågor upp. När jag hade jobbat med gardinerna och sydde sista fållen blev jag kallsvettig och tänkte:" Är dom för korta?" Fram med måttband och grundskiss, och konstaterade bara att de var några centimeter längre. Alltid ska jag överdriva.

Jag har inte sett ett enda schlagerfestival program. Det är jag glad över. Brukar inte hånkas över slikt heller. Det där spektaklet är så dåligt och ytligt att det får mej att kräkas. Det handlar inte om talang eller artisterna som framför sången, det handlar bara om buisness. Inget annat, konventionell dynga.
Jag läste i mitt Facebook igår och såg kommentarer som: -Jag skulle inte se schlagerfestivalen, men det var inget annat att så så jag hamnade framför tv:n...Hur hamnar man framför tv:n om man inte själv sätter sej?
Fel låt, rätt lått. Vad är fel och rätt? Nä som gammal antitok så fattar jag inte vad det är som är så lockande. Ostbågarna kroknar ändå, chipsen går att äta till sena rapport. Godisskålen kan lätt tömmas till "Tyst Vittne".

Nu sjunger fåglarna i björken utanför, det finns liv i Mars. Våren är här på riktigt men jag är beredd på bakslag och Aprilväder. Fast jag vet att det kan bara bli bättre.