Här sitter jag denna söndagsförmiddag ute i mitt förtält vid min husvagn och upplever en morgon som jag njuter av. Dricker lite bryggkaffe, ja just bryggkaffe är ingen större höjdare när jag är van vid kokkaffe, men ändå är det så att det mesta smakar bra härute. Jag behövde en helg utan att behöva tänka på måsten och annat som ligger över mej. Jag behövde komma hit ut och få krypa ner i husvagnsbädden och kika på onödiga tv program, och äta godis. Det är faktiskt så att Juni månad inte heller blir så lugn. Jag har en hel del att göra. Skolavslutning, fortsatt målning och färdigställande av altan hemma, soptippen, en grillbjudning nästa helg, en veteranfest på onsdag då gubben får guldklocka, vaccinering mot TBE, väntan på besked från skolan (innan midsommar), midsommarfirande på campingen med lotterier och fika (är med i festkommite´n), och lite mer saker som står på schemat.

När jag sitter här och lyssnar på fåglarna, faktiskt andra stämmor om jag jämför hemifrån då tänker jag på att den fågeln som jag kommer mest "överens" med härute är koltrasten. Han sitter utanför varje morgon och har en ljuvlig diskussion med sej själv och världen. Inte alls entonig utan har olika höjningar och sänkningar i sina toner, olika takter, han har hela meningar och är inte alls enformig och tjatig. En duktig talare är han. Ibland tar han en ny vändning i sina samtal och jag drar på smilbanden för att han är ljuvlig att lyssna på. Hur många mänskliga varelser tycker man att det är ljuvligt att lyssna på?
Det är skönt att ha en plats så nära stan att åka till för att ladda om batterierna. Jag är lyckligt lottad. Min käre make har åkt ut och fiskat, det gjorde han långt innan jag vaknade. Han är en entusiast med ett omättligt fiskeintresse, en termos kaffe, en båt och fiskeprylar och jag ser inte honom på många timmar. Han har också ett sånt där "äntligenflin" över ansiktet, det som menas att båten är i och han kan ge sej ut och fiska när han vill.
I år har vi ingen utlyst tävling i "Gäddkampen" jag orkar helt enkelt inte hålla hans tempo, och hur intresserad jag än är så lyckas jag inte bli så otroligt omättlig på att fiska som han. Självklart har jag inte slutat fiskat för det, utan jag ska följa med ut när jag har lust och lufttempen blivit lite ljummare på kvällarna.

Det känns skönt att ha en sommar framför sig, även fast jag vet att den går i en rasande fart. Det gäller att njuta medan den är och ta till vara varje sekund. Första halvan på detta år har varit ganska jobbig, men med mitt sätt att kunna tygla göromålen till en dels förtret, har jag lyckats att övervinna det som är farligt för mej. Med mitt sätt att känna min kropp och psyke och att kunna balansera livet så står jag här och har klarat kampen i fyra år. Kampen mot alkoholen som kan förgöra det mesta. Jag är otroligt stolt över att kunna styra mitt eget liv i den riktning jag vill, om jag får vara egoist någongång så är det just i detta att säja ifrån i de lägen jag måste. Att människor inte förstår det bryr jag mej inte om, så länge jag vet vad jag kan så räcker det. I mitt liv måste det bli så.