Då har Peace & Love festivalen dragit igång i Borlänge. En vecka då det blir yrt, vilt och staden byter skepnad från något av en sovstad bland handelspalats till en härlig festivalstad som ställer till kaos för en och annan Borlängebo. Jag tog mej in till stan från våran lugna camping på Sunnanö, till en stad som börjat att koka av festivalsugna ungdomar. Publiken är blandad, det är inte bara de unga som får plats utan alla åldrar blandas till en glädje.
Denna afton så skulle jag hälsa på hos Ung Vänster i deras tält, Lena Olsson och jag stämde ett möte. I det tältet var det mycket besökare, och tältet hade fått en bra placering. Mindre besökare hade alliansens tältkvarter. De hade hamnat bakom festivalyran, och var ganska ensamma och hade inga köer. Centerpartiet delade ut gröna pajasnäsor, och hade de velat locka fler till sitt tält skulle de ha haft tårtkastning på en bild av Maud Olofsson. Det tror jag hade blivit ett dragplåster. Men nu så hade de inte det.
Sakta rullade en Moderat bil in på området, den var dekorerad med blå text, och i den satt  kanidaten Carl Oskar Bohlin. "Kryssa carl Oskar Bohlin" på värsta personvalsmaner. Men vid moderaternas tält rådde stiltje. En festival i en arbetarstad är nog inte riktigt det forum där alliansen skördar sina väljare.

Nu lev det tyvärr inga foton denna kväll, jag hade ju tagit med mej min nya systemkamera och sådan fick man ju inte ta med sej in på området. Jag fick cykla hem igen med den. Jag hade tänkt att ta bilder ur vimlet, men nu blev det inte så.

En föreläsning lockade och det var Jan Eliasson, en man med ett långt internationellt CV. En otroligt sympatisk man som jobbat som medlare i Darfur, Sekreterare i FN, Utrikesminister (tror jag), listan är otroligt lång. En man som suttit öga mot öga med Saddam Husein, inger respekt. Han berättade dels om att ur kriser så kan det födas något bättre, och det stämmer. Så är det med händelser och så kan det funka med oss människor. De flesta kriser, krig, naturkatastrofer drabbar de fattiga. De fattiga är alltid den mest utsatta och den största gruppen. Han beskrev de krig som aldrig verkar ta slut i Afrika, om människors flykt och hur de rika i världen måste arbeta bort sin girighet och egoism för att hjälpa. Vi kan inte enbart vara "globala" på internet, vi måste tänka så att alla får plats. Alla måste ta del och vara med och hjälpa, sätta fokus på något som den enskilda är bra på, jobba för det. Inte stänga av sej själv eller tv:n när de visar en bild från verkligheten. Och kunskap betyder mycket, att exempelvis läsa på i det området man är intresserad av och skaffa sig en kunskap ger resultat. Ordet är viktigt, att kunna använda språket och hitta synonymer om inte det ena ordet fungerar.
Det blev en givande kväll med en bra föreläsning, från en man som var sympatisk och har ett CV längre än en tapetrulle.


Jan Eliasson blev självlysande denna magiska afton. Tagen med min mobil, tjaa...


Nu är en ny festivaldag, och jag sitter på min lilla lugna camping och ser små och store regnskurar svischa förbi. Luften känns ren. Framåt kvällen ska jag åter ta mej in till stan för att se Mikael Wiehe, jag ska plocka med mej min digitala kamera, så jag kan få lite bilder i vimlet.