Att göra en vandring tillsammans med min farfars far verkar inte vara någon omöjlighet i dagens informationssamhälle. Internet leder mej in på de mest leriga vägar i Minnesota i början av 1900 talet.
Att hitta bilder på de platser där han befunnit sig, ger liksom en ryggradsrysning. Att hitta en bild på Hakkerups Atelje i Bemidji och veta att just där inne har han varit och tagit fotografiet där han sitter runt pokerbordet, är en känsla. Och att det är bilder därifrån vet jag för att ateljens namn står stansat i pappramen runt fotot.





Vad som gör det här letandet så spännande är att alla de namn jag hittat när jag släktforskat också har blivit personer, ansikten för mig. Jag känner en tillhörighet med dem. Och att jag just har tagit Johan Martin som en favorit är nog för att jag tycker att han främst var modig som tog sig till Usa, men även för att han var en "smitare" som lämnade familj och små barn. Det finns så många frågor runt honom och hans emigration. Men jag är ingen domare och tänker inte döma, det finns säkerligen orsaker som aldrig jag kan komplettera den här släktsagan med. Kanske hittar jag något i de Amerikabrev eller fotografiersom Lotta Kusin hittade i två gamla lådor i farfars hus i Bohuslän, som nu är deras sommarhus. Två kartonger med Amerika brev, gör mej så otroligt nyfiken och samtidigt känner jag att jag vill läsa dom nu, på n gång.

Troligen så fanns vetskapen om hans nya liv hos hans fru, som hette Otilia Elisabet, har innan trott att hon kallades för Elisabet, men vet nu att hon hette som första namn Otilia. Hon var nog tvungen, för barnens skull när de växte upp fara med vita lögner om sin far. För att rädda någon slags heder. Men han skrev ändå till dom så sent som 1936 och och for 1902. Johan M var 59 år när han skickade brevet -36. Märklig, han lämnade pojken som tvååring. Min farfar, hans älste son var 36 år 1936, då var han redan gift sedan många år, min far föddes -29. Så det fanns nog ett avtal, mellan honom och hans fru. Jag vet inte om hon skaffade sig någon ny man, jag har aldrig hört något om det, men kan ju inte levt mol allena till den dag hon dog 1962.

Det retar mej att det har pratats så lite med varandra om släkten, både på mammas och pappas sidan. Hymmleri är inget jag gillar, klart är att familjen sins emellan ska lägga alla kort på bordet och vara en familj med ärliga avsikter. för det skapar  för många frågor, helst då åt mej just nu som ska räkna ut allt...






Bilden ovan är ett foto taget på Hakkerup´s fotoatelje 113, 3rd Street, tänk att veta att Johan Martin har med sina gångkläder äntrat in i denna byggnad och satt sig ner med sina troliga arbetskamrater eller nya släktingar och tagit en gruppbild. Jag vet inte om ni förstår hur häftigt det känns. Jaja jag är en känslosam person, visst, men läs för all del vidare:) Så här tufft blev fotot, buteljer och spelkort i glada vänners lag och hattarna på sne´. Tredje från vänster ar Johan Martin, kortet taget på 3rd street. En treenighet, tre som är turtalet... tre det bådar gott.




Tänk att när han skulle ta sig till Hakkerups Studio så gick han på den här gatan, visserligen ganska lerig år 1900 men 1905 då såg det lite finare ut vad det visar på det översta kortet. Svenskar och folk från hela världen kom flockvis  till Minnesota i början av seklet och innvånarsiffrorna steg i höjden på bara 10 år. Vad jag sett så jobbade de med järnväg och skogsbruk, kanske att jag kan få fram via hans brev vad han sysslade med.




Här någonstans längs vägen låg fotostudion (bild ovan), längst bort syns en sjö som mycket väl kan vara Lake Bemidji.

Tänk om Johan Martin har varit denna underbart häftiga restaurang. Peterson´s Restaurant, den ser inte riktigt färdigbyggd ut eller så var den det. Plankorna tog slut vem vet. Om den ser särskilt inbjudande ut vet jag inte riktigt, men den kan nog ha varit välbesökt. Det som jag tycker är fantastiskt är den hemsnickrade skylten med bakvända bokstäver. Ett pitoreskt ställe. Insidan kanske var finare....



Jag "klippte ut" och förstorade skylten för den är en pärla, Svenska analfbeten Peterson öppnar restarant i Amerika. Tänk idag i neonskyltarnas tidevarv att försöka locka kunder med en hemsnickrad skylt? Det hade inte funkat.



Insidan ja, kanske insidan och de människor som strävade efter värdighet och mat på bordet var finare än utsidan, Hakkerup hade även tagit en bild då min farfars far stod i en bar, med härliga spottkoppar på golvet. Man kan väl kalla de tidsenliga och charmfulla rariteter, dessa skulle nog betinga några kronor på en auktion
.
Här är det Johan Martin som står på insidan baren i bilden nedan, var han måhända bartender? Från stallkarl och stenhuggare i norra Bohuslän till bartender i Bemidji är steget långt men ändå sannolikt. Min bror har varit i restaurang branchen så det där gamla äpplet ramlar ju som bekant inte så långt bort från äppelträdet. Och Kristina från Duvemåla pratade ju om Astrakanapeln som de tog med sig från Ljuder socken i Småland....



När jag nu gjort min tidsvandring tillsammans med Johan Martin så tror jag att jag har svar på så många frågor, det är mest spekulationer, men inga vida sådana. Om vi inte fick drömma om de mål vi vill nå så hade nog livet varit ganska torftigt. Vi är ändå en del av historien, om än så en liten flugskit så är vi betydelsefulla. Ni vet Peterson med restauranten och den felstavade skylten, tänk vad folk skulle ha haft synpunkter på N som stod spegelvänt, han lärde sig troligen senare att skriva N åt rätt håll för att sedan aldrig mer göra om samma misstag.

Se alla fantastiskt fina bilder som skapades i början av seklet, svartvita, helt suveräna, bevarade för att jag och du ska kunna fantisera, spekulera och gripas av människor, öden och platser. En bild säger så mycket, av hundra personer, får du troligen hundra olika berättelser. Det är därför en berättelse är viktig, stämmer inte det ena så kan det andra föra en vidare i rätt riktning. Det gäller att jobba med de delar av hjärnan som saktat av i miniräknarens och datorns ålder. Att stimulera sitt huvud likt en tankesmedja, egna tankar är inte all tokigt. Kanske vi talar om för personer som tänker anorlunda eller olikt oss att de är tokiga. Det är så fel, att säja så. Genom att folk kan tänka kreativt och skapa berättelser så skapades böcker och tidskrifter. Det är viktigt det är en del av vår kultur.

Kultur ja, undrar om Johan Martin var intresserad av kultur, eller? I Bemidji så fanns 1900 ett otroligt fint House of Opera, ett stort träslott. Undrar just om han var där och såg föreställningen med de dansande flickorna...




När fotot togs av just Hakkerup så visade Missouris Girls upp sig, kan det ha varit fullsatt den kvällen med glada män och sina sneda hattar. Vad vet jag, inte alls men troligen så kan det ha varit en publikmagnet för den manliga befolkningen i Bemidji.



Även fast jag inte levde i början av 1900 talet så kan jag förstå varför man höll sig fast i Amerika. För alla gick det inte bra, de som sökte guld runt Dawson vid kanadas gräns. De flesta fick återvända till civilisationen för att söka jobb, de hade inga pengar att åka tillbaka till Sverige för. Men vad fanns det att återvända till? Hungersnöd och fattigdom, Sverige hade bara börjat att nudda på industrialiseringen. Barnen gick i små skolhus. Om de ens fick gå i skola, de behövdes som försörjare.  Livet i Sverige var så långt efter. Jag hittade en bild från 1902 i Bemidji, där deras nya skola visas. Sveriges fattiga var ljusår från en liknande byggnad.