Mia Jäverlings Blogg

Länge har jag varit premunerant på en lokalblaska som heter Borlänge Tidning. Även då jag bott utanför Dalarnas gränser har jag troget haft den tidningen, med en dags fördröjning. Jag och BT har faktiskt trivts ihop, och man har lärt känna reportrarna, vilka som kan skriva och de som inte kan eller roar mej. Vi skiter i journalisternas kvalite´. Det känns som jag halkade iväg utanför nu. Så som jag kan göra då jag skriver i mitt eget forum.
Det var nog därför jag också började skriva blogg. För att inte bli retucherad och för att jag skulle kunna skriva det som jag ville skriva om. Blogg passar mej.
Jag och BT har som sagt haft många stunder ihop, trots att tidskriften är sprungen ur en folkpartistisk syn. Lite småtrevlig som emellanåt glänst till med bra artiklar och repotage om samhällsproblem och ungdom. Och på köpet har jag även fått rapporterat när det varit Square Dance i Lindans Bystuga eller när kvinnorna i Murbos kyrkoförbund knypplat hejvilt och pengarna från försäljningen inbringade en tripp till Röros med buss.

Många insändare och debattartiklar har jag skrivit med innehållet ungdomsbrottslighet/ drogmissbruk. Jag har duellerat med dåvarande kommunalrådet Peter Hultkvist. Fortfarande efter 15 år har inte mycket hänt mer än att siffrorna för missbruk gått ner. Har missbrukarna minskat? Nejdå, vården har försämrats. Knarkare och missbrukare finns kvar. Idag skickar de på subitexbehandling, bara den lösningen kräver ett långt jävla inlägg. Man tillför opiater till ungdomar som inte ens har missbrukat den specifika drogen för att lösa deras sug. En billigare lösning än behandlingshem, medan de som säljer drogen till Landstinget tjänar pengar.

Förr, då när dessa insändare skrevs, hade jag ingen partibeteckning. Jag var en medborgare som inte var politiskt aktiv, men ändå fanns min ståndpunkt där den alltid varit, hos Vänstern. Jag var en gapig medborgare som ansåg att makten i Borlänge aggerade passivt i dessa viktiga frågor. Jag var nog lite spännande att ha med som insändarskribent för jag rörde om rejält i grytan. Jag var "vanlig", jag var en läsare och en samhällsdebatör som inte var rädd för att tala om vad jag ansåg. Jag är likadan idag, men har fätt en röd färg som inte passar in.

Jag spekulerar vidare....

För några år sedan blev jag politiskt aktiv och fick utav journalistkåren en bokstav efter mitt namn som talar om vilken jag är. För mej är jag fortfarande jag, alltså Mia Jäverling, varken med eller utan krusiduller. En människa med åsikt, skinn på näsan och som vägrar se på när välfärden och våra ungdomar stryker med. Min ståndpunkt sitter inte i en bokstav eller i en partibeteckning.
För några år sedan fick Borlänge Tidning en ny design. En mycket sämre sådan i mitt tycke. En hel del delar min åsikt. Trots att det gått en lång tid så känns den rörig och oorganiserad. Debatt- och insändarsidan är ett myller och ett kaos. Ihopträngd, krystad och en dålig struktur. Ofta struntar jag att läsa den sidan. Insändare och debattartiklar likanar jag mest som en form av "twitter". Twitter är en plattform för social kommunakation via Internet. man uppdaterar sin twitterstatus med max 140 tecken åt gången, ungefär som ett SMS. Så mycket innehåll i minsta möjlga tecken.

En insändare i BT får ha 1000 tecken, ganska lite med tanke på mellanslag, punkt. I en dabatt tror jag att man får skriva 2200 tecken. Visst är det bra att det finns en begränsning om det är många som vill in med sin insändare. Fast det är svårt att få ihop en bra sådan som har knorr och sting. Fast det är väl gammalmodigt att skriva så i twittrets tidevarv. En bra debattartikel är det så gott som omöjligt att få ihop. Och det är min åsikt, jag tycker det. Att presentera sin åsikt med käsla i meningar går inte när det mejslas, huggs och täljs i insändaren. En grovhuggen historia med dåligt flyt är inget bra. Men det är annorlunda för vissa eller en del. Ibland så publiceras en insändare som verkar "tok" för lång. Då funderar jag lite om den skribenten har en viss eller rätt partibokstav. Jo funderar gör jag nog. Eller är det så att vissa får lov att ta plats?

En gång i tiden kunde jag skriva som eller hur jag ville, bara med lite ändring, jag fick nästan alltid den bästa platsen och publiceringen tog bara några dagar. Det var då jag var "bokstavslös"..*S*
Nu tror jag att jag är "portad" för jag har haft åsikt om det nya "konceptet" via ett mail. Och det senaste årens insändare har alltid fått ett följebrev, om att jag skrivit för långt. Den två sista jag skrev var alldeles för korta, det kom heller inte med. Nej den sista ville de inte ta med. Däremot var det helt okey för dem att göra en löjlig artikel om att Vänsterpartiet hade reklam på sin hemsida. En hemsida som är upplagd i en bloggmall. Då får man en "cykel" på köpet, nej då man får reklam med i gratismallen. Men nu så betalar vi 59kr/ månad och då slipper BT grina illa över reklamen. Fjant och trams anser jag om det fåniga påhoppet. Inte många andra hade reagerat negativt.

Varje dag jag öppnar min morgontidning Borlänge Tidning, min dyra köpta blaska då överöses jag med allsköns reklam om ditt och datt. Tidningen inbringar pengar på reklamen, men det gjorde inte partiets hemsida. Inte ett rött öre som vi vänsterpartister säjer. Njet...
Denna kväll funderar jag, rent av undrar varför jag gynnar BT att ha mej som premunerant. Jag ska nog ta mitt lilla förnuft tillfånga och helt enkelt sluta. Det där med ömsesidig kärlek mellan oss verkar inte fungera längre. Vi som en gång var ett par, har glidit ifrån varandra. BT tror inte på mej, och jag känner att känslorna har dalat.
Jag ska ska göra slut med er och börja vänsterprassla.