Clementinförhandlingen kommer faktiskt att följa med mej i framtiden som en symbol på när ett företag ska visa sin makt mot den enskilda. Värdet i det jag upplevde är att det hade inte spelat någon roll om jag hade förhandlat om en ärta eller en löneförhöjning, eller clementiner, svaret hade i alla fall blivit nej. Jag vet nu att det inte handlade om päron eller äpplen, det handlade om ett nej och att maktpositionen flyttades fram och som liten enskild anställd människa ska man inte göra egna anspråk, utan följa företagets seder, lyssna på chefen och inte göra varken stora eller små anspråk.
Helt enkelt ska man tiga still, inte ställa krav, vara snäll flicka, niga eller lyfta på kepsen när chefen drar förbi i sin BMW.
Vi i arbetarklassen är på väg tillbaka, vi har börjat en resa tillbaka till ruta ett om inte vi går samman och kämpar för våra fackliga rättigheter.
Eftersom jag har arbetat på typiskt manliga företag innan och gjorde min debut i något av en kvinnodominerad stormarknad för 10 år sedan så har jag märkt en sådan stor skillnad på hur chefer behandlar personalen samt att kvinnor varken vågar, vill eller orkar kanske inte ens vet hur man enas och för en kamp om ens rättighet.
När jag jobbat med män har jag danats av dem och lärt mej att ta för mej och stå rakryggad, och kämpa.
Under mitt nuvarande arbete har inte ens tillstymmelse för någon kamp eller liknande förekommit. Är vi kvinnor så dåliga på att kämpa för rättigheterna som vi faktiskt har rätt till ? Jag förstår inte hur det kan ha blivit så illa, eller har vi aldrig börjat?
Varför har inte kvinnorna på jobbet reagerat och gått ihop gjort något konstruktivt av det kuvade läget, utan nöjt sej att ständigt bli överkörda. Många gånger har jag fått medhåll  när något varit åt helvete, men sällan har jag haft någon bakom mej eller vid sidan. Rädslan har gömt undan styrkan.
Ska de kvinnliga arbetsplatserna inom handeln se ut så här fortsättningsvis. Det bestämmer inte jag utan det bestämmer vi.
Jag ska fundera på det här ett tag, för något måste jag ändå kunna göra för att få mina arbetskamrater deras värde, även om det jobbar i "bregottfabriken".