Nu är jag inte längre en privatperson, nu verkar det som om jag ska bli officiell. Efter att listan till val av personer till val av kommunfullmäktige släppts och mitt namn valdes på andra plats, är jag för media officiell. Nu förväntas en hel del av mej, kanske att jag har svar på alla frågor.Så är det inte att jag äger alla dessa svar. Utan jag är precis samma människa idag som jag var för ett halvår sedan. Mina vänsteråsikter är de samma som de varit sedan tidig ungdom. Jag står på den sidan av samhället och ska representera de som har det sämst ställt i samhället. Det är ingen match för mej, det är en självklarhet. Jag har aldrig visat någon som helst avund mot de stackare i samhället som äger kapitalet, utan jag står bakom de hjältar som orkar kämpa för sin överlevnad och som fohoppningsvis aldrig ska förlora hoppet. De är de sanna personerna för mej, de är de jag litar på.

Att jag skulle sitta på lösningar till allt är också fantasier, men däremot finns det sätt att förändra ett dåligt fungerande system, till något bättre. Samtidigt kommer jag aldrig att sluta lyssna på de som verkligen sitter med den riktiga kunskapen, och de är de som levt i det svåra livet. Jag delar mitt bröd med de som inget har. Jag ger en kram till de som vågar gå vidare trots att allt ser dystert ut. Aldrig tänker jag svika det verkliga folket, de som gör grovarbetet. Jag tänker heller inte och har heller aldrig smörat för att få personlig publicitet. Det kanske förväntas av en kommunpolitiker att hålla sej väl med media. Självklart har jag sunt bondförnuft, och behandlar alla med respekt, så länge det sker på ömsesidigt sätt. Det handlar alltid om ett givande och tagande, inget annat är aktuellt för min del. Sedan så håller inte alla med mej, men det är inte mina problem. Jag viker inte en tum på de åsikter jag har inte heller vilka det är som behöver en lyssnande medmänniska. I mitt uppdrag kommer jag att vara samma Mia som jag varit.

Under ett par dagar har jag blivit exponerad i de lokala tidningarna just för att jag står som de översta namnen på listan. Det som jag känner mest inför det är det enorma förtroendet jag fått av mina partikamrater och de som jobbat i valberedningen. Jag är otroligt tacksam för uppdraget, och självklart ska jag med all den kraft jag besitter föra fram den politik och åsikter vi har. Tidningarna eller någon journalist tyckte kanske att jag dök upp från ingenstans, men har varit aktiv medlem sedan 2002, och jag fanns med på listan i förra valet längre ner på listan. Jag har röstat (v) sedan jag fick rösta första gången. Jag är säkerligen sprungen ur ett (v), helt enkelt född (v). 


Att sträva efter publicitet är inget som jag strävar efter, utan jag vill jobba med politiken och representera de väljare som röstat fram oss för den politik vi står för. Jag anser att de som borde ha en gräddfil i det här samhället är de som har det sämst. Genom att renovera ett sprucket betongfundament och göra det brukbart då har vi förberett en grund som vi kan bygga på och kunna nå en balans i samhället. Alla behövs för att hjulen ska snurra, alla ska vara en person som har betydelse, och vara delaktiga. Alla ska ha samma chans i livet. 
Som en person, kan inte jag göra några underverk, det vet vi. Alla mirakel som sker gör vi tillsammans.

En kommentar som har värmt mej oerhört mycket är den (som i skrivandet stund är den enda) som stod i nättidningen. I en liten artikel som heter "Hallå där..." undrade en journalist va jag var för figur som bara bubblat upp. Där hade du skrivit denna kommentar:
Lycka till Mia. Genom att läsa din blogg och dina reflektioner har jag lärt mig en hel del. Modiga människor behövs det fler av!

En vän 2009-12-03 22:16:47

Jag tackar för den, den värmde verkligen i vintermörkret.

Livet för mej kommer alltid att gå vidare, så länge det går, vare sej jag är tvåa på kommunlistan eller inte är med. Jag kommer att vara den människa jag blev utan krusiduller. Jag kan inte svänga mej med de fina orden som "riktiga" politiker gör. Utan pratar på ett språk där folket från rännstenen ochså kan förstå vad som säjs. Att svänga mej med ordlisteord, är inte min melodi. Utan det blir vanligt Borlängemål med eventuellt en tuch av Sturegatandialekt. Ju enklare det är ju bättre förstår folk.

Tack alla för förtroendet att få vara med på listan. Sia om framtiden ska jag inte göra i det här kapitlet utan det lämnar jag nu för tillfället.