Det är fullt upp, vill jag lova. Jag försöker vissla mej lugn trots att jag vet att jag är en usel visslare. Att försöka sej på att vissla Shenandoah, den som Jan Lindblad tutade med på 70 talet vore att ge sej på ett konststycke. Eller ett visselmord.
Nej någon visslare blir jag aldrig, inte heller någon öronviftare, trots jag har tränat i många herrans år. En del saker måste jag inse att jag inte klarar av. Fast det hade varit roligt.

I helgen blev det premiär ute i husvagnen, vädret var alldeles underbart och allt kom i ordning utan några stridigheter. Lillgrabben tyckte att det skulle bli så mysigt att sova över föreslog att vi skulle gå och lägga oss 17.00 på lördageftermiddagen bara för att det var så trevligt. Även fast jag nått en hög ålder så hade jag nog lust att vara uppe en stund till. Det var lite krux att få ordning på värmen i vagnen, systemet hade "tappat" glykol. När jag vaknade vid fyra tiden på söndagsmorgonen då var det inte mer än 10- 15 grader i vagnen. Jag kände på gubben som sov bredvid och han kändes iskall. Äntligen tänkte jag...nej då jag lade på honom täcket kärvänligt, gick ut och hämtade det portabla elementet och värmde upp oss allihopa. Efter en stund tinade han upp, färgen i ansiktet kom tillbaka ifrån blått till naturligt. Alla premiärer är vanskliga tekniskt sett.

Jag har tagit åt mej lite små spelningar på gator  och torg inför EU:s parlamentsval. Jag ska följa med Lena Olsson, vänsterpartiets riksdagskvinna i några städer  och sjunga några trudeluttar. Det blir i maj och det blir väl roligt, för oss.
Sedan vad jag tycker om EU vet nog alla, men nu är vi där och som ensamt parti att inte vilja vara med så är chansen minimal att vi någonsin slipper eländet. Men vi ska i alla fall rösta in en kamrat.

Som sagt lite dåligt är det med inspirationen att skriva blogg. Så här efter 2, 5 års skrivande så kan det kännas uttjatat ibland. Mest tror jag att det är för att vädret är strålande och att jag har tankarna åt ett helt annat håll. Jag känner att jag har en hel sommar ledigt, inga frustrerande 4 veckors semester utan allt känns lite som en härlig dröm och oändlighet. Jag tror att jag behövde det här "bräjket" efter 10 år på Ko-ko verksta´n. Jag förstår nu att jag höll på att bli helkorkad på riktigt. Just nu väljer jag vad jag vill göra och säjer nej åt de som är mindre tilltalande. 

Jag har lovat Min micke han som var blåfrusen häromnatten och som jag räddade livet på, att jag ska vara assistent vid fixandet av båten. Som ni kanske minns fick vi en gammal träsnäcka i höstas och den ska vi rädda till ett liv. Den kommer att bli fin med lite skrapning, kärlek och lack. Den blir perfekt om vi lyckas täta den. Nog ska vi hålla oss flytande bara vi gör grundarbetet rätt. Sedan ska vi ligga ute på Runn och puttra runt, vifta på öronen och vissla och sjunga på Harry Brandelius Gamla Nordsjön.

Nu go vänner väntar "min" soffa på mej, den nya är kusligt skön. Och fräck som jag är brukar jag skynda mej för att ta den bästa platsen. Jag mitt ego...