Denna kväll gick i kulturens tecken. Vänsterhörnet bjöd på ingen mindre än Pelle Lindström, son av Himlaspelets Rune Lindström. Pelle är ju en äkta sång och bluesman, en djävul på munspel. Han kan hantera allt från polskor, blues, 1700 tals gånglåtar och Hank Williams. Det går inte av för hackor. Inte nog med det han är en rolig gubbe också.



Jag gillar människor som har båda fötterna på jorden, och är en människans vän. Han bjuder på sej själv och sina tankar och funderingar. Kryddat med humor och ironi. Hans målande berättelser och beskrivningar om hur musiken upplevdes förr, innan elgitarrer och wawa pedaler ens var påkomna. Då kunde ett gig upplevas mer kroppsligt. "Likt döda som reser sej ur sina kistor och kliar sej i röven" då var det bra.



Dessa två timmar gick lika snabbt som en. Rätt som det var då tog det slut, Lindström försvann snabbt för han skulle med tåget till Leksand 20.12.
Han kom, han spelade, han försvann.  Mellan detta då berättade han så mycket att det knappt går att återge innan jag ens själv ha smält det. Åter igen så får jag somna med ett skönt flin i ansiktet.

Tack Pelle Lindström för en bra och rolig kväll, ett tack till Leif Lindström för att du åter igen lyckades ordna en kanonkväll.
Man kan ju nästan tro att ni är släkt....