Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Varför måste lagar skapas för att barnen ska få trygghet...

Kategori: Samhälle



Vem tänker på barnen för vad dom är, då menar jag globalt. I Sverige har våra barn en status som inte alltid fungerar. Vi har lagstadgat att barn inte får agas och inte får fara illa. Men många faller igenom skyddsnätet.


Barn har i alla tider behandlats illa som lägre stående individer på jorden. Oäktingar, blev mycket illa mottagna. Vi utnyttjar småfolket i barnarbete, jag säjer vi eftersom vi köper varor ifrån exempelvis Kina där barn jobbar i fängelseliknande fabriker, under fruktansvärda förhållanden. Vi bryr oss inte om vilken stackare som sytt våra jeans, vi ifrågasätter inte butiken som säljer varorna heller.


Högt beläget på en klippa på Jerseys kust ligger en byggnad som heter "Haut de la Garenne" ett gammalt barnhem sedan 1867. Det blev ett vandrarhem 1986 och har varit det sedan dess tills för någon månad sedan då de skulle göra vissa renoveringar. Då kröp det fram skelett ur garderoben. Man hittade några barnlik, barn som blivit vuxna som har vistats där kom fram i ljuset och berättade om sin hemska tid på barnhemmet. De hade utnyttjats och misshandlats, de hade spårlöst försvunnit. De hade levt under fruktansvärda förhållanden. De håller fortfarande på att gräva där och hittar igenmurade källarvalv och dolda berättelser.


Det har funnits så många fler barnhem i Europa, och jag kan knappt tänka mej att något har varit mer humant än något annat. Hur många barn har farit illa, och hur många fler måste dagligen få göra det i våran värld. Jag har ingen förståelse för att någon kultur inte ger barnen den status de är värda, jag har ingen förståelse för att något barn ska behöva fara illa. Att barn arbetar det har att göra med fattigdom och att mat behövs för alla. Men att dra en skamlig nytta av fattigdomen är en ond gärning.


Hur många är vi som kämpar för Jordens barn? Vi måste ge dem den status dom är värda att få. Vi vuxna har varken tid eller ork för att engagera oss. Vi är rädda för att räcka ut en hand till de som behöver oss.


Vi måste försöka att se andra, vi är inte ensamma om att ha bekymmer. Vi måste hjälpa varandra fram till ett värdigt liv.


Jag säjer som vanligt att jag vill se varenda unge nöjd- då känns det bra för mej.



Kommentarer


Kommentera inlägget här: