Varje vecka brukar jag med stort nöje läsa Marcus Birros "Onsdagssedel" i BT. Där ventilerar han sina tankar,  ideér, funderingar och åsikter. Jag känner att när jag läser hans krönikor så delar jag så många åsikter och tankar med honom. Han är en spännande person som vågar att ta steget utanför de givna ramarna, han vågar tänka i nya banor utan att sväva i det blå. Han tänker enkelt, det är den bästa metoden. Man ska inte krångla till allt.

Idag funderar Birro varför leden i arbetsrörelsen tunnas ut?  Han menar att politiker pratar ett förgånget språk, ett språk som inte matchar dagens samhälle. Jag håller fullständigt med honom. Just inom politiken används ett "språkbruk" som är urtrist. Det är ett svårt och "komplicerat" tal, och man vänder ord och meningar på ett sätt så inte en vanlig ungdom eller människa förstår vad som sagts. Detta språk används som ett vapen, en duell i att kollra bort varandra språkligt istället för att hålla sej till sakfrågan. Hur många gånger har inte jag undrat vad som sagts i en riksdagsdebatt. Man varken svarar eller pratar man bara kränger ur sej haranger, ju finare ord ju bättre tror de att det är. Att inte kunna häva sej med ett krångligt språk ses som en svaghet inom politiken.

På det politiska mötet har jag vid flera tillfällen tagit upp det här med språket som används inom politiken. Det är ett språk som gör att den vanliga människan inte känner sej delaktig eftersom hon/ han inte begriper vad som sägs. Det skapar en förvirring och osäkerhet att man inte passar in eller duger. Då blir ju språket en nackdel om ingen förstår vad som säjs. Jag beundrar alla talare som med en enkel och lättbegriplig text kan genomföra ett tal som vänder sej till alla. Inte bara några få i massan som har en god utbildning. Ändrar inte politikerna och talarna språket är jag övertygad att nyrekryteringen av unga och nya medlemmar avstannar helt. Man måste våga förändra gamla förlegade vanor, massan upplever det som ointressant eftersom en stor del inte förstår vad som säjs.

Jag är inte purung, men hur många gånger har inte jag suttit och sett ut som en fågelholk under ett tal, jag har inte förstått meningarna, ordvändorna. Jag har trott att jag varit okoncentrerad med jag har helt enkelt inte förstått språket. Inte är jag någon större idiot för det, det är så att jag är en vanlig arbetarunge med 9 år i skolan, som alltid försökt att stå med båda fötterna på jorden. Jag placerar mej inte på åhörarsätet med ett lexikon i handen för att förstå, då skiter jag hellre i det. Så fungerar det för mej och för många andra.

En mening, och jag betackar mej för någon ordpolis nu:

"Slutsatsen av allt blev att det ni gjorde blev ett bra arbete"

"Kontentan av det hela blev att slutprodukten genererade i ett gott resultat":-)

Den första meningen förstår de allra flesta, den andra är hieroglyfiska för många.

Marcus skriver: "Jag tror att arbetarrörelsen bör släppa allt man har för händerna och lämna museet man byggt åt sej själv. Det liknar en kyrkogård."
Ja, stenstoderna står radade och fastgjutna på sina bestämda platser, linjen är för längesedan dragen och nåde den som trampar snett. Rädslan för att tänka i de nya banorna är större än hela EU. Man får absolut inte lämna givna ramar.

Vad är det för fel att ett politiskt möte är roligt? Det är inget fel, om man inte tycker att politik är intressant och roligt vad har man då där att göra. Visst finns det ett stort allvar i politik. Men vi ska inte sitta på möten och vara gravallvarliga, och tycka världen liknar skit. Vi vill väl förändra något med vår politik, då måste vi kanske förändra vår tanke först innan vi kan göra revolution. Alla  måste vara delaktiga och jobba i ett sken som leder rörelsen framåt. Inte ett steg fram och två tillbaka, då får vi harva i jordkällaren till sist. Det är inte den med höga betyg och bäst utbildning som kan bäst, det är vi tillsammans med vår erfarenhet och vilja.

Vi måste våga, och när jag skriver våga då menar jag våga, få med medborgare från alla åldrar och visa dom att det inte är ett fossilt läger där sura gubbar och kärringar råder. Lev och Le med politiken, Rädda en säl, gör vafan som helst bara det blir roligt. Vi måste våga att släppa in nya människor i en ny rörelse där alla får känna sej delaktiga och betydelsefulla. Det finns ingen som är bättre än någon annan - allas arbete är lika värt. Högmod är inget som passar i vänstern.

Om vi vore ett företag som skulle löna personal och vi gjorde dåliga resultat år efter år. Innan hade vi varit ett vinstgivande och lönsamt företag, som plötsligt börjat att dala i försäljningssiffror. Är varan omodern behöver den en ommodifiering. Vi sätter oss ner och gör en analys, tar nya tag. Vi säljer påsar med grillkol, vi måste sälja fler annars går fabriken i konkurs. Då kommer jag på under ett analysmöte på att vi sätter handtag på kolsäcken så kunden lättare kan ta med sej den. En enkel billig lösning. Vi når ett vinstgivande resultat igen. Då har vi gjort en enkel lösning på ett stort problem.

I vår förening finns ett nytänk med vårat succeomsusade bokcafe´, det är ett grepp som Lindström tagit och det ska han ha en stor ära för. Trots en del motstånd så har han genomfört sitt beslut och handlat. Jag hoppas att vi ska fortsätta i de nya banorna så att vänster kan bli ett intressant alternativ till alla avhoppande sossar.
Jag ser mycket positivt på framtiden och skapandet av nya friska tag.