Ofta sitter man och minns saker som hänt när man var liten, små fragment och bilder kommer tillbaka för att bli den lilla händelsen det var. De händelserna har ett värde och är på ett sätt viktiga. Man har ett roligt minne och man har en händelse att se tillbaka på. Dessa små bilder, händelser blir som goda praliner, man suger och njuter.
Vi på våran gård, var ett vilt gäng. Om våra föräldrar bara har haft en aning om vad vi sysslade med, då hade de gått till någon psykolog och satt oss på utredning. Men inga av alla bokstavssjukdomar och damp var uppfunna på den tiden.

Ibland satt vi på gården och skröt för varandra hur högt våra farsor kunde prutta, och det slutade alltid att Nilssons farsa var värst, för han var störst. Vi tjejer åkte bakpå grabbarnas cyklar och satt lyckliga på TT dynan, och var saliga om vi fick åka med grabben som ägde häftigaste rocketstyret. Jag glömmer aldrig då vi köpte sjömansmössor och vek ner dom, nynnande på låtarna ifrån filmen "Vilda Änglarna" med Peter Fonda. Brorsan hade skivan.



Ibland fick vi vara med dom stora på gården, Tommy som var så snygg och Britt Marie med sina långa ögonfransar och svart mascara, deras gäng var häftigt, för dom smygrökte ju. Där satt vi med skitiga munnar och stirrade när dom drog halsbloss till dom storknade.

Varje Söndag gick vi på matine´det var Helan o Halvan, Tarzan med Johnny Weismuller och andra svartvita rullar. Soldat Bom med Nils Poppe tyckte jag var kul, men det var då det. En Söndag stod Blomberg nere på gården och skrek åt oss ungar, han undrade om vi skulle med på bio. Någon gapade tillbaka vilken film som gick och Blomberg ropade tillbaka : "Mång över hängengsta". Vi funderade inte så mycket över det utan åkte ledstång ner och hängde med. När vi kom fram till biografen stod vi därutanför och tittade på filmaffischen där det stod "Moln över Hällestad". Vi fick uppleva en ruskig film, i skräckanda. Än i dag fast jag inte sett den sedan dess minns jag någon som stod vid ett klippstup. Ja det var riktigt ruskigt.

Vi ungar Uffe, Blomberg, Lars, leffe, Susanne vi hittade på mycket skit, det roligaste vi visste var att reta vaktmästaren. Vi var ruskigt rädda för honom. Han var även vaktis inne i Folkets Park, så fort han såg oss därinne jagade han ut oss. En vinter smög vi oss in och åkte pulka på taket till stora scenen. Ja det var rent livsfarligt, var var allas våra föräldrar? Ja så här idag undrar man ju. En gång när vi åkte tefat där kom "vaktis" och han fick tag i någon unge, kommer inte ihåg vilken unge, men jäklar va stryk han fick. Men inte hindrade det oss att några dagar senare åter äntra scenen.

Vi var ett gäng skitiga och glada ungar som säkert gjort våra föräldrar tårögda om de inte hade trott att vi var deras änglaungar. Idag är vi trots all lössläpphet ganska normala medborgare.

Detta var bara ett axplock utav allt som hände, och den unge som satte eld på gamla huset brevid Eddes kemtvätt det var inte någon på våran gård, han kom ifrån gården bredvid. Då det brann, det var något läskigt tyckte vi.

Det var nog tur att vi fick en någorlunda sträng lärare när vi började ettan, det var nog läraren som räddade våran heder och ära. För jag tycker att föräldrarna var alldeles för lössläppta och hade alltför stor tillit till oss.

Idag betalar jag skatt och TV- licens, sen är jag snäll.