"En morgon när jag vakna var hela världen vit
och vi förstod att vintern har kommit hit"

Så sjöng jag i morse när rullgardinen rullade upp och ljuset bländade mina sömniga ögon. Man tänker att det är Aprilväder. Och Aprilväder ska betyda varannandagsväder. Ja visst tjatar vi om vädret titt som tätt och oftast. När man som jag jobbar i affär då får man kontinuerligt rapporter från kunder. Det handlar om olika prognoser på samma dag. Och nu köpes fågelfrö som bara den, med motiveringen att "Nu är dom hungriga". Det finns fler än småfåglarna som är hungriga i denna värld. Men dessa räknas inte in i välfärdsmänniskans budget. Jag kommer inte ihåg siffran som gavs när dom berättade om hur mycket svensken köper frön för under ett år. Som sagt alla gör sina egna val och lägger pengarna på det dom anser viktigt.

Hur som helst kan jag gå vidare med att inte mycket händer förutom att det mesta är trasigt på jobbet, och på någotvis verkar inte motivation att åtgärda fel och brister ligga inom prioriteringsområdet. Vi är mest glada att ha ett lågavlönat jobb, vi är lärda att le på skoj. För mej känns det just nu ingenting, man har kommit in i ett lamt läge tillsammans med ett stort antal arbetskamrater. Ingenting förvånar oss längre, och vi vill inte lägga energin på att uppröras för då orkar man inte. Vilka som går ut som förlorare det får vi se, troligtvis allihopa.

En solskenshistoria upplevde jag häromdagen. Det kom en liten pojke ungefär 5 år och visade mej sina nya skor han fått av sin snälla pappa.
"Spindelmannen" sa han.
Jag sa att jag tyckte dom var jättefina och då berättade han att han hade fler spindelmannensaker. "Jag har fräna tröjor, lakan och många leksaker med Spindelmannen".
Jag frågade honom: " Och så kan du säkert klättra på väggarna också".
 Han svarade mej med en viss eftrtänksamhet
" Ja det kan jag faktiskt för min mamma och pappa brukar jämt säja att jag ska sluta att klättra efter väggarna. Det måste man väl få göra om man är Spindelmannen".
Jag svarade: " Ja det är väl klart, vi stora fattar ju ingenting om Spindelmannen". 
Slutklämmen ifrån 5 åringen: " Nej just det ni stora fattar ju ingenting"

Man förstår i sådana lägen varför man älskar ungar...